Slampa, slampa, slampa plöjer det genom huvet. Din jävla värdelösa idiot! Du är inte värd nåt annat än ditt satans könsorgan!
Du önskar först att du är i din hemstad, där finns någon att lägga huvet mot axeln på och få gråta ut. En minut senare inser du att incidenten hade varit värre hemma då folk förr eller senare hade fått höra att du är en slampa.
Du försöker att gå hemåt, ena foten framför den andra, även fast du inte alls vill. Egentligen vill du ta dig till självmordsklipporna, 500 meter åt andra hållet. Inte för att du vill ta livet av dig – utan för att du vill återta makten över ditt liv. För du har tappat det där nånstanns, respekten för dig själv.
I yngre, mer upproriska år, ville du gå in i våldtäktsskogen för skulle nån jävel ge sig på någon så skulle det vara du. Du som skulle försvara dig och slå jäveln ner till sista blodsdroppen. Idag funderar du ibland på att gå in i våldtäksskogen – bara för att se hur det känns – är en våldtäkt någon större skillnad?
Hur det vara så skuldbelagt? Hur kan det utkräva så mycket tårar från dig? Hur kan en så basic sak som sex vara så påfrestande? Hur kan du ha uppfattningen att bara för att du har knullat med random okänd snubbe så kommer dina bekanta snacka skit?
För att inte tala om hur mycket dina dagen efter-piller kostar. Hua! Vilken mardröm det är..
