MATONA

Det är 10 år sen. Jag skriver som anhöriga så vackert gjorde till sin vän Gustavo och alla andra som dog i branden: Vila i frid!

**********

Dagens låt: Eric Clapton – Tears in heaven (lyssna) (text) (tanka album)
Would you know my name
If I saw you in heaven?
Would it be the same
If I saw you in heaven?

Finns det något attraktivare än militant klasskamp?

Haha, Timbro har snott layouten till sin hemsida av Vår Makt! Sådana loosers! Det gav ett gött hånflin i höstmörkret.

Även Kolla! rapporterar.

Jag sitter och skriver på fyra monsterinlägg som aldrig blir klara: Punkt Se, Förorterna som informationen glömde, Genua och Varför sex är så problematiskt. Jag trött på dem allihopa och bitter därför de aldrig kommer bli färdigskrivna. De blir bara längre och längre och mer osammanhängande hela tiden. Suck.

Något jag hittade på vägen; minns ni vad ni gjort politiskt på gatan de senaste åren? Här kan man bli nostalgisk och läsa/minnas. Sidan bjuder även till att lära sig kort historia om uppror inom sveriges gränser med början på 1950-talet. Bläddra bara igenom och läs lite grann. Tips! Tips!

I övrigt: Läs Vardagspussels Du är inte arbetare om du är socialist, min vän har skaffat blogg, Andrea Doria skriver om När juridiken blir polisens verktyg, samt missa inte Vår Makt 08 i Malmö 1-2 november. Därefter följer rättegångarna gällande Malmö26!

**********

Dagens låt: Benny Benassi – Satisfaction (lyssna och se)

En rysk kamrat har mördats av nazister. Filatov ”Fedjay” Feodor Vasilevich berövades livet den 10 oktober 2008 utanför sitt hem. Fyra oidentifierade män gav sig brutalt på Fedjay med kniv och han dog senare på sjukhus utan att någonsin återfå medvetandet. Fedjay blev bara 27 år.. En militant nazistgrupp tog på sig dådet. Det råder inga tvivel om att mordet var planerat och att det skedde pga. Fedjays politiska åsiker. Hans engagemang i Moskvas antifascistiska rörelse, främst genom Moscow Trojan Skinheads, har varit av stor betydelse och han var en god kamrat och en solidarisk medborgare.

Hans begravning kommer att kosta mycket, om du har möjlighet: skänk en slant till plusgirokonto 87 38 97-3 (Jord och Frihet) och märk meddelandet med Moskva. I Stockholm har det hållits en insamlingskväll.

Mer info (på ryska och engelska), Antifa England hedrar hans minne (engelska), AFA Tyskland skriver också (tyska), på forumet Skinhead.net sörjs han (engelska), slakbastard bloggar (engelska) samt Ivar Internationell och oräkneligt fler sidor världen över.

AFA-England har valt att ägnat en del av sin sida till att visa antifascister som blivit mördade. Det är svårt att se, det är inte långt bort. Vi minns alla även Björn Söderberg som psykot Hellekant tog livet ifrån.

Vi saknar er alla och en del av våra hjärtan följer er alltid!

Rest in peace.

Det tog mig runt 5 timmar att ta mig igenom filmen som är 1:40. I Spit On Your Grave är betecknad som en skräckfilm vilket är både rätt och fel. Rätt i att man blir skrämd; till en början spelar den upp många kvinnors mardröm – våldtäkt. Senare blir filmen mer klassiskt psykologisk med creepy spänning, blod och hänsynslöst dödande. Fel om man innefattar en feministisk analys och tänker efter vem det egentligen är som är psykiskt störd. Filmen menar på att kvinnan blir psyiskt störd efter den brutala gruppvåldtäkten. Mjo, fine med mig egentligen – vem blir inte känslomässigt fuckad av ett sånt övergrepp? Våldtäktsmännen framställs som normala lantisar. Deras handlingar är neutrala om man ser till det psykologiska och faktumet att detta är en skräckfilm så man ska ju faktiskt bli rädd. Man blir inte skrämd av deras handlingar (annat än äcklad), men runt kvinnans hämnd byggs det upp nervig musik, spänning och genuin rädsla.

Sen ska väl sägas att jag har en särskild syn på filmer innefattande våldtäkter så en särskilt givande analys är nog inte detta för andra.

Jag försöker ta mig igenom I Spit On Your Grave, men efter 40 minuters grov våldtäkt mår jag så jävla illa att jag måste stänga av. Jag hade klart väntat mig att filmen skulle göra mig upprörd, men att det skulle påverka till den grad att det uttryckte sig fysiskt var jag inte beredd på.

I Spit On Your Grave handlar om en kvinna som flyttar ut på vischan för att skriva en bok. Några snubbar spanar genast in nykomlingen. De patetiska individerna till män – som i helvete inte ens har rätt att beteckna sig som människor – våldtar henne brutalt. Om och om igen. De torterar hennes psyke grovt, det räcker visst inte med den horribla terrorn av våldtäkt, nej, de låter henne springa iväg, komma undan, för att attackera henne åter. Först i skogen på två olika ställen. När hon väl lyckats ta sig hem och möjligtvis fått tron att det är över så är de där igen och slår och river upp hennes inre. De slår och tvingar sig på henne. Dessa fyra personer kan jag inte ens finna ord att beskriva – alla svordomar, förolämpningar och fula skällsord är otillräkliga.

Filmen bannades världen över när den släpptes. Jag har, som skrivet, inte hunnit ta mig särskilt långt i filmen men det ska visst inte främst vara de grova våldtäktsscenerna som orsakade moralpaniken inom filmindustrin. Skälet ska vara hur kvinnan senare hämnas på de sk. ”männen”, något hon visst ska göra skoningslöst. Trailern är borttagen från Youtube med argumentet att den bryter mot deras policy om våld, här finns dock en annan version.

To be continued…

Tanka filmen.

**********

Dagens låt: Ken Ring – Änglar (lyssna) (text) (tanka album)

Vad nu traspöbel egentligen innebär? Pöbel anser jag vara nåt positivt. ”Tras” kan jag inte riktigt sätta fingret på vad det betyder, men antar att det ska syfta på trasa. Dvs. traspöbel = upprörd folkmassa i slitna kläder = arbetarklassen i revolution. Höhö, visst är det kul att konspirera?

Jag har blivit kallad för många uppfinnelserika saker under åren och sett andra få samma skrattretande behandling.

Ligist, svagbegåvad, proffsdemonstrant, proffsrevolutionär, importerad våldsverkare, notorisk snattare, bokstavsbarn, invandrarblatte, andlig gravskändare, svenskfientlig, sverigehatare, svenskföraktare, mörkermänniska, anti-vit, drägg, förbudsivrare, kreatur, våldsfetischist, kommunistisk pest, överklassens tonårsrebeller, internationalist, rasnihilist, slödder, skrävlarvänster, banditvänster, andogyna (menar väl ”androgyn”) och förvirrade slappskallar, roliga gråmunkar, mångetniskt gäng, stor skara och tungt beväpnade kommunister och anarkister, löst folk, rödråttor.

Antagonist, anarkist, kommuist är också vanliga ord som slängs runt hipp som happ.

Har jag missat någon skön förolämpning? Skriv en kommentar!

Det får mig att undra varför vänstern inte är lika ”väluttryckta”? Hahaha! Nej, jag skämtar bara! Vafan, vi har ju Svinstian! Släpp tidningen sade jag. Släpp.

Jag har aldrig sett sverigedemokraterna säga annat än ”guuud, det är så synd om oss för alla är dumma mot oss”. Buhu! Ingen tycker synd om er – ni förtjänar det. Ibland kan man ju undra om sverigedemokraterna har någon politisk agenda överhuvudtaget? För de nämner, och märks aldrig, annat än när de blir ”attackerade”. Nu nyligen då kommuner dragit in partistödet i och med att många av deras mandatrepresentanter aldrig lyft ett finger.

Ett annat exempel är där partiledaren först nämner nåt om Lissabonföredraget (¿qué? tycker ni nåt om det!? När någonstans, någonsin har man sett det!?) och hur deras (haha, uppenbart onärvarande) kommunpolitiker bedrivit ett bra jobb (oh my god, seriöst!?). Direkt därefter återkommer partiledaren om hur sverigedemokraterna blir attackerade. Hur i hela fridens namn har de kunnat kalla deras offer verksamhet för ett politiskt parti i över tio år?

Haha, det är nästan att jag tycker synd om sverigedemokrater för att de är så efterblivna.

Lästips: Roya och Matilda skriver bra om bl.a sverigedemokraterna.

**********

Dagens låt: Pst/Q – Håll Käften (lyssna) (text) (tanka)
Hade de inte varit hjärndöda hade jag inte behövt skända nåt.
Om ni bara hade hållit käften hade det inte behövt hända nåt.
Men då hade ni förstås aldrig blivit kända dock.

Jag är allt en aningen CP. Gårdagens utekväll resulterade i en uppraggning. Jag blev arg och förolämpad. Något jag inte alls hade rätt att bli, bitterfittigheten har gått för långt. Uppraggningen var finkänslig för att komma från nån som var så pass full och snubben har varit ”mindre vältalig” andra gånger. Ärligt talat blev jag nog sur bara för att jag inte var intresserad tillbaka. Hur äckligt gott självförtroende! Jag hoppas jag inte skötte situationen alltför illa, men jag var också shitfaced och har en del minnesluckor.

Kvällen bjöd i övrigt på för många öl, kamrat svarttaxi, datacleaning, vanliga haket och tjaffs om antifa.

Och denna kväll bjuder på techno-mayhem, Deutschland-style! Go! Go! Go!

**********

Dagens låt: Scooter – Maria (I like it loud) (lyssna och se)