Arbetsbefriad tid

Starkt irriterad på min chef.

Efter att ha jobbat helg samt även dragit på mig en förkylning så tar jag mig en välförtjänt sovmorgon. Nähä, den kunde jag ju glömma. Chefen ringer , väcker mig och hon har tidigare bitchat om att man måste svara (efter att jag ignorerat fyra samtal kl 08.30 en lördagsmorgon) så jag skrövlar fram ett ”hallå?”

- Är det Matona?
- Ja, jag har gått o blivit sjuk – förkyld, därför låter jag lite konstig. (skaffar mig försäkring för att slippa att eventuellt bli inkallad till jobbet)
- Okej, jag skulle fråga om jag bokat in dig på öppning imorgon?
- Nej, ska jobba först torsdag och fredag.
- Okej, men då stämmer det med mina anteckningar. Gud vilken tur att du blev sjuk först idag då! När du är ledig i tre dagar! Vad skönt för dig.
- Eh, eller hur… hej då!

Alltså, va faen. Jag vill inte spendera mina lediga dagar med att ligga i sängen och snörvla. Fattar väl vem som helst. Det är en sådan skev bild som många chefer har – att deras anställda lever för att kunna jobba. Hörru – det är tvärtom – jag jobbar för att kunna leva! Grr, sämst start på en måndagsmorgon.

Arbetsbefriad tid är min tid. Då vill jag inte bli väckt, jag vill inte tänka att en Cola kostar 19 kr, jag vill inte anpassa mig att ständigt kunna sticka iväg & jobba på mindre än en timme, jag vill inte repetera öppningsrutinerna, jag vill inte oroa mig över att mina arbetstider är fellagda, jag vill inte tvätta mina arbetskläder, jag vill inte få information om nya kampanjer, jag vill inte göra matlåda, jag vill inte resa med kollektivtrafiken. Jag vill inte lägga en sekund på jobbet när det inte ger pengar. Så klart gör jag ju det ändå och ignorerar helst hur mycket tid & energi som går åt som är obetalt.

Det är när chefen ringer som irriterar mig mest. Det stressar oss anställda massor. Svarar man inte blir det skäll nästa arbetspass. Svarar man och säger nej till jobba med kort varsel blir det sureri á la en 5-åring. Ibland ringer chef och påstår att man skulle vara på jobbet för en halvtimme sen – men själv har man inte fått den tiden. Chef kan ringa och påstå att man utfört rutiner fel, snott pengar eller så ska de ställa in arbetspass eller ändra tider. Man vet aldrig vad chefen vill när dom ringer, men det händer aldrig att det är något positivt. Det är ett stressmoment i sin lediga tid att alltid vara tillgänglig för jobbet. Får man inte betalt så ska jobbet inte existera!

Fett bra!

 

Jag vill äga mitt eget liv

Jag är så jävla pissed off! Verklighetsfrånvända fucking jävla skitkolumn i Metro tar min energi till ilska. Rubriken är ”Vet unga vad det innebär att jobba?” och redan där hajjar jag att nåt är snett.

Vet den puckade skribenten om du vet vad det innebär att vara likgiltig inför att prostituera sig? Vi får inga pengar från a-kassa eller socialen och föräldrar har inga pengar att låna ut. Det lånas småsummor på 100-500:- från olika vänner som själva går på halvdassiga jobb och sen så stjäl vi. Barnvagnar och cyklar i det mer välbärgade områdena är enklast att sno samt sälja vidare för rätt bra peng (lyckosamma tillfällen kan man tillochmed få ihop hela sin hyra i ett klipp!). Men självklart pallar man heller inte med detta i längden. Och när man tvingas att förnedra sig och söka bidrag så är det som att banka på en ljudisolerad glaskupa med soc sittandes inuti. Soc hjälper inte heller och de kan tvinga en riktigt krypa för varje hundralapp, de kan få en att göra lite vad som helst. I soc klor äger du inte ditt eget liv för fem öre ens.

Sen de jobb man haft.. TACK FAEN ATT MAN FUSKAR! Man blir ju behandlad som en ägodel, som en vara, som en maskin. Inte nog heller med att när man är på jobbet ska man jobba. Det rings tidiga lördagsmorgnar och lediga onsdagskvällar och aldrig får man vara ifred. Man tar tillbaka det man kan av sitt liv genom att sjukskriva sig. Det är ett andningshål från den skiten arbete är. Självklart man vill leva livet – inte jobba livet. Och ja, vi gör chefen en tjänst genom att arbeta. Eftersom chefen tjänar på att vi utför jobbet.

Nej, det går inte att få jobb. Jag sökte i ett år innan det kom någon vart. Där även inkluderat alla typer av en-tvådagars jobb med utdelning av varuprover, reklam osv. Räknas det som att ”ligga på” att kolla platsbanken tre gånger per dag, för att gå vidare till: Academic Work, Student Consulting, Uniflex, Manpower, Eniro jobbsök, Poolia, Adecco, Workey, Merajobb, Letajobb, Careerjet, Storesupport, Framab, ISS mayday och Krogpersonal. Därefter hemsida -> lediga tjänter för: HM, Kappahl, Överskottsbolaget, Rusta, Systembolaget, 7eleven, Pressbyrån, ICA, Hemköp, Willys, Statoil, Max, Burger King, McDonalds, Glitter, MQ, IKEA, Axfood, Stadium, Clas Ohlsson, Elgiganten, SIBA, BR leksaker osv. (detta är dom länkar jag har kvar) Jag kan inte ens se mig dig göra den ansträngningen!

Den dagen du, Hillevi Wahl, tvingas börja med noll på kontot, söka jobb,  leva på en femtedel av vad som är satt som existensminimum, smickra soc – misslyckas, få timmar i snabbmatsindustrin, leva på den lönen med pissiga tider och gigantiskt mycket stress.. Då, ja fucking jävlarns DÅ ska jag komma till dig i kassan och säga att du luktar illa och är värdelös. Och ställa tillbaka frågan: ”Vet du vad det innebär att jobba?”

 

Chef är sjuk i huvet

..på riktigt! Skulle chef bli diagnostiserad skulle pillerna ösa ner över chef.

Jag läste nångång, nånstanns att chefer ofta är psykiskt sjuka. Nu ska jag leka hobbypsykolog – detta är för mobbning och roligt så felaktigheter förekommer, allright?

Av de chefer jag hittills haft skulle jag säga att två av dom är mänskliga, dvs. de har förmågan att föra en konversation på sansad nivå (eller så har de bara lämnat personalen ifred) och faktiskt förstå vad man säger. En av mina chefer på McDonalds var som en nickedocka – som ett stort barn, han upprepade bara vad cheferna ovanför beordrade – noll förmåga att fatta egna beslut. Påminner om en svagare version av osjälvständig personlighetsstörning. Vilket satte chef i konflikt med sig själv när överordnade sa en sak och jag sa emot. Chef kände troligtvis stor lättnad när överordnad gav med sig och chef inte behövde säga emot någon mera.

En diagnos vanligt förekommande bland chef är psykopati. Empati och medkänsla är sällan närvarande. Vi kan till exempel se att det finnes ingen ånger över att skrika på personal tills de börjar gråta. Psykopater är erkänt farliga för sin omgivning. Manipulation och lögn är vardag för psykopaten och det används utan skamkänsla. Lögnen ändras lätt och inget är någonsin psykopatens/chefs fel utan det skylls på den drabbade/anställda. En psykopat erkänner inga fel med ett undantag; när det kan leda till egen vinning – hallå! det bara skriker ”chef”! Psykopater kan lära sig förstå att andra har känslor och sociala normer utan att själv kunna känna det. Min nuvarande chef kan exempelvis vara starkt otrevlig och säga riktigt elaka saker för att sekunden senare lägga till ett falskt skratt för att släta över. Här ska även nämnas antisocial personlighetsstörning, som här ihop med psykopati. Man saknar bristande respekt för människors rättigheter. Chef är likgiltig inför att ha sårat, stulit från, eller svikit någon. Antisociala störningar är svåra att behandla eftersom chef mycket sällan anser sig ha några problem.

Vidare är det utpräglat med narcissistisk personlighetsstörning. Chef har  svårt att se verkligheten och har extremt behov av att befinna sig i centrum. Chef kan exempelvis inte förstå att personal har planerat sin lediga helg och ej kan komma och jobba med en timmas varsel. Därav har chef även brist på empati – kan ej relatera till andras känslor och behov. Chef är interpersonellt exploativ – det vill säga utnyttjar andra för att uppnå sina egna mål. Chef förväntar sig bli betraktad som överlägsen utan lämpliga meriter och är besatt av fantasier om obegränsad framgång och makt. Chef kan bara umgås med andra chefer eftersom chef anser sig vara ”speciell” och bara kan förstås av andra ”speciella”. Chef är även avundsjuk eller tror att andra är avundsjuk på denne och kan uppvisa arrogans, hotfullt beteeande eller attityd.

”Kluvet psyke” är den ungefärliga meningen av ordet schizofreni. Vanföreställningar, hallucinationer, desorganiserat tal (till exempel uppluckrade associationer) och påtagligt desorganiserat beteende är exempel på symptom. Vanställningar tycker jag chef har om det mesta, en dos hallucinationer med inbillade röster skulle inte förvåna mig, desorganiserat tal & beteende är vanligt.

Chef kan anses vara sociopat. För att citera grunden: ”De abnorma personligheter som lider av sin abnormitet eller åstadkommer skada i samhället” - klart chefer åstadkommer skada i samhället genom att konstant trakassera medborgarna..!

Borderline förekommer bland chef i olika grad. Exempelvis: svårt att kontrollera sina aggressiva impulser – närapå att slå till anställda, osäker självbild – ”nu går jag hem, så går det säkert bättre för er” med fiskande om att anställd ska säga emot och hylla chef, alkoholmissbruk – stinker sprit på jobbet, stressrelaterade paranoida tankegångar – ”all personal är emot mig, kunderna vet vilket svin jag är”. Humörsvängningar är snabba hos borderline chef, ilska, ångest, depression byts av inom några timmar. Känner sig ofta socialt utfryst och kan bli klängig – tänk bara chef som jämt ska hälsa ”godmorgon, hurärdetidag?” och alltid hänga vid anställdas bord på personalfesten..

Det finns även inslag av Aspergers syndrom hos chef. Chef kan bli vansinnig om rutiner bryts, görs i fel ordning eller på felaktigt sätt. Chef har svårt att läsa av sociala spel och sammanhang och passar inte in.

Säkerligen hittar vi även en och annan chef med dissociativ identitesstörning också, dvs man har flera personligheter i samma kropp. Vem har inte upplevt hur en chef totalt ändrar beteende och även röst under en och samma dag? Kan förväxlas med schizofreni och vice versa.

Paranoia ska vi inte heller glömma som diagnos på chef. Ovanligt misstänksam mot anställda och installerar övervakningskameror i varenda vrå.

HAHA – MEN VET NI VAD?! Alla störningar är verk av arbetarklassens kamper. Vi har drivit er dit och vi älskar att göra chefer störda i huvet – det kan ni gott ha horungar!

 

Nytt jobbplågeri

Jag tittar på mobiltelefonen en gång var femte minut. Varför har de inte ringt?! Nervositeten ökar för varje halvtimme som går. De skulle höra av sig i slutet av veckan. Nu är det fredag. Tidigare har de ringt vid 11-tiden på förmiddagen. Nu är klockan två. Ring dåå!

För snart tre veckor sen var jag på min första arbetsintervju på över två år. Jag blev glad när de ringde, äntligen någon som svarade på min ansökan (som för övrigt är så äckligt säljande att jag tror att jag skulle lyckas bra på gatan som prostituerad). Det började med att de flyttade fram intervjun en vecka då en av cheferna var sjuk.

Första intervjun. En av cheferna är fortfarande sjuk, jag låtsas bry mig och tycka synd om henne. Chef två säger när vi tar i hand för att avsluta: jag kan ju iallafall säga att det här gick bra! så jag känner mig trygg. Veckan därpå återigen intervju för att träffa chef ett. Ingen annan har de haft på intervju för tjänsten. Ändå kan de inte, efter att chef ett fått prata med mig, ge mig ett fucking ok, du får jobbet och ge mig ett anställningskontrakt. Nej, dessa maktfullkommliga svin njuter av att hålla en på sträckbänken och lovar att höra av sig i slutet på veckan istället.

Igår betalade jag in hyran och det var med några hundringar i marginal som jag klarade av det. Nu är det helg och jag tittar på utbudet för klubbar för att hitta någon med gratis inträde. Det finns inte en enda och jag undrar vad man ska göra när man inte har några pengar? Ligga på sängen, kolla på nerladdade filmer och dricka vatten?

Det är sjukligt tråkigt att enda anledningen till att jag ser fram emot min födelsedag om några veckor är att jag, förhoppningsvis, får någon tusenlapp i present av familj och släkt så att jag kan klara av nästa hyra. Nu är det som KRS ONE säger: It’s all a struggle, tryin to make it day to day.

Ring dåå för fan!!

 

Jobb som jobb

En vän skickar en länk till en jobbannons:

Arbetet går ut på att förmedla marknadsföringsmaterial till restauranger, sätta upp affischer, dela ut flyers, blogga och på annat sätt sprida budskapet dels.

Meriterande:
Egen blogg
Över 400 vänner på Facebook
Jobbat med event tidigare

Kommenterar med: Dom söker någon som vill sälja ut sig helt. Det får jag hålla med om, inte ens mina personliga saker ska få vara ifred från jobb och att någon annan ska tjäna pengar. ALLT ska handla om jobb, jag är mitt jobb. Nej fy fan för detta. Litelitelite synd att jag inte hade behörighet att söka det (krävdes körkort), för attans vad gött det hade varit med insideförstörelse. Sänk skiten, bara gör det!

 

Vad fan håller chefs-jäveln på med!?

Jag träffar på min fd. arbetskamrat från McDonalds. Historierna och ilskan går vild! På hennes senaste lön saknas det 1500 kr! Något hon upptäckte eftersom hon nyligen börjat anteckna vilka timmar hon jobbar då ingen längre litar på att ens stämpeltider stämmer (arbetsledare och chef kan gå in i datorn och ändra ens in- och utstämpligar). Många har länge misstänkt att detta inte sköts korrekt, och se på fan! Hon ställer mig frågan: hur länge har det här hållit på? Hur många av mina arbetade timmar har chefen raderat och hur mycket lön har jag förlorat? Jag har ju för katten jobbat gratis! Och det åt det här jävla skitföretaget! Ja, fy fan i helvetes jävla skit! Inte är det fucking nog med att arbeta för pissig lön, crapy arbetstider, under massa stress & press, förstöra både kropp och pskye. NÄHÄ! Här ska det inte ens avlönas för ens slit!

Och vad visar det sig att chefensjäveln själv gör!? Jo, avlönar sig själv de dagar han varit sjukskriven!

För över ett år sen sa jag ”fuck off! ge tillbaka mina cash” dagen McDonalds stal 100:- från min lön för ett påstått kassaminus. Att någon sa ifrån håller fortfarande i sig. McDonalds stjäl fortfarande från arbetarnas lön, ofta oemotsagda. Men så minns nån att när matona sa ifrån, pekade på lag- och kollektivavtalsbrott och utlovade bråk, mediauppbåd och satans moster, fick hon tillbaka sina pengar. Det är på gång att arbetare ska kräva tillbaka pengar som stulits från lönen under uppemot ett års tid. Jag säger heja! lycka till! och:

 

Alla tillsammans

Det här om att organisera sig på jobbet eller kanske bilda en facklig sektion.

Desto hårdare hållna arbetare – desto elakare arbetare. Watch out!

Det mesta är crap på arbetsplatsen, men vad gör man då? Ett första problem när man vill förena sig på arbetsplatsen är att man inte orkar. Jobbet kräver redan sådana stora portioner energi att du inte orkar kräva din rätt. Ett andra trubbel är de osäkra anställningarna (ofta provanställning) som gör att du kan få kicken de första 6 månaderna utan att chefen behöver ange skäl. Det vill säga – höj din röst, ställ krav och det är hej då!

Satsa på att få med alla, så många som möjligt. Detta är ett långtgående jobb med lågintensiv krigföring mot chefen. Vi mot dom (!!), aldrig arbetare + chef tillsammans. Våra fördelar är att vi jobbar tätt på golvet utan större inblandning från chefen. Ett enat och starkt arbetslag är svårt att knäcka.

Därav är det till hjälp att skapa intern jargong. Det är en del av McDonalds (och många andra företags) grejer att chefen ska vara ”polare” med sina anställda. Hell no! Snubben/kärringen som när som helst hugger dig i ryggen är ALDRIG din vän. Uteslut chefen ur gemenskapen, jag rekommenderar att börja detta via att använda härskartekniker.

Etablera normer och värderingar hos nyanställda. Inom snabbmatsbranschen är många unga och oerfarna och personalen byts ut ofta. Få de unga samt nya att tidigt förstå sitt värde, välkomna denne inom arbetslaget och markera tydligt vilka sociala regler som gäller (ex. att man skvallrar aldrig till chefen).

Man möter alltid på repression när man gör rätt och kommer framåt. Var beredd på det, försök förutse motaktionerna från arbetsledningen och planera åtgärder. Tappa här inte modet och viljan! När chefen inte får som chefen vill blir chefen sur (och ofta rent barnslig) och börjar slå emot er. Förstärk solidariteten arbetskamrater emellan och känn på hur starkt ni står enade.

En historia. Eller så ger man bara igen genom att systematiskt säga upp sig samtidigt från arbetsplatsen och orsaka arbetsbrist och produktionsnedgång. Sänk ditt eget arbetstempo till acceptabel nivå och få andra att följa ditt exempel. Uppmana subtilt till att sno allt som sitter löst.

Vi hatar att arbeta och sälja våra liv till någon annan. Löner som knappt går att leva på och chefer/franchiseägare som själva sitter i länets dyraste hus. Det är äckligt! NU JÄVLAR SKA DET JÄVLAS!

**********

Dagens låt: Skitsystem – Maktens murar rasar (lyssna) (text) (tanka)
Respektlösa svin
Exploaterar allt dom ser
Allting går åt helvete
Dom sitter där och ler
Öppna era ögon
Hämndens timme den är nu

 

Alla förnekas sin rätt

<<< Nu har det inte postats nåt inlägg på länge för jag har fastnat och tröttnat på temat, det kommer ett till inlägg, men sen blir det stopp. Det har även skett en skilsmässa, personliga inlägg hamnar numera i en annan blogg, här blir det ”politik” och arbetshat. >>>

Efter att nu ha lärt mig en del arbetsrätt har jag fattat i ännu vidare mån vilka svin arbetsköpare och chef är! Inställningen är ungefär ”du får lön, du är köpt, du gör som Vi säger!” – dvs. livegen/slav. Från Punkt Se kan jag fortfarande inte räkna upp alla lagar de bröt emot, det var rent ut sagt vansinnigt! Ta snarare en lag, säg gällande Arbetsmiljö, och plocka ut vad de inte bryter mot. McDonalds är även de hemska, dock i viss mån mer sneaky och fula. Försöker ljuga, hota och lura sig ur de konfrontationer som sker. Arbetarna vet, i stor utsträckning, inte om de fåtalet lagar som står på våran sida. Och vi står ensamma att lära oss dem och informationen är svårtillgänglig och fett svår att ta till sig.

Man bör inte definiera McDonalds som ett jobb. Det är ren och skär slaveri. Jag minns min mammas bestörta blick dagen hon besökte mig på arbetsplatsen – ungefär ”herregud, min dotter får en hjärtattack inom 10 sekunder!” Nej, vid det här laget förstår ni att jag önskar snabbmatshelvetet som arbetsplats en omedelbar utrotning.

En historia. Företaget snor från arbetarnas lön! Personal har ansvaret för varje enskild kassa. Man påbörjar sitt pass med 1000:- i växel och allt du säljer räknas ihop och skrivs ut när arbetsdagen är slut. Dags att räkna kassan! Plocka ur växeln, räkna ihop förtjänsten och checka av det mot datorn. Stiger differensen över 50:- sammanlagt under en månad – säg goodbye till de cashen på lönen! Väldigt vanligt att det sker och detta bryter mot kollektivavtalet! Bråka om det, verkligen inte okej, och du har faktiskt rätten på din sida! Chefen kan inte säga emot!

Vi hatar att arbeta, att vara tvungna att sälja våra liv, våran tid. Till ett jävla skitpris. Vi vill inte ha ordentliga jobb – vi vill ha tillbaka våra egna liv!

**********

Dagens låt: Öris & Ågren feat Roffe Ruff (prod. Hofmästarn) - Borgarblocket (lyssna) (tanka)
Borgarblocket stjäl min lön, ja dom stjäl min lön.

 

Alla hatar idiot-kunderna

Allright –> Egentligen beror ju den mesta irritationen på att man konstant är underbemannade, stressade och har press från chefen. Jag har förträngt rätt mycket av de flesta djävlarna till kunder, nedan är några jag minns (finns fler och värre). Detta är ett gnäll-inlägg.

Specifika fall:
- Kvinnan som blev fly förbannad mitt i lördagsrushen på oss för att hon inte fått sin burgare. Hon hade köpt nåt som vi endast gör på beställning, vilket dröjer 4 minuter. Väntetiden är nåt vi alltid informerar om, just för att slippa ta skit. Det går 4 minuter… Hon ställer sig mitt i restaurangen och skriker ”Var är min hamburgare!? Varför har jag inte fått den ännu!?! Förstår ni hur jävla hungrig jag är!?!” Värre idiotbeteende får man ju leta efter. Jag var så otroligt sugen på att svinga över kassadisken och ge henns två-tre blåtiror. Jag kokade.
- Det var inte lång kö, 3-4 personer. Min arbetskamrat skulle gå på sin rast och avslutade därmed sin kö genom att be kunderna bakom den hon serverade att flytta till min kassa. Detta är något som upprör den kvinna som står i kön. När hon kommer fram till mig börjar hon gnälla på mig om långsam service och att mina arbetskamrat inte sköter sitt jobb. Nähä?! Och du vet bättre!? Eller vill du förneka min arbetskamrat rast!? Håll käft! Håll käft! Jag bryyyr mig inte! Ironiskt nog orsakade hennes fem minuters (lång tid inom snabbmat) klagosång ännu långsammare service.
- Nazist-jävlen som hade MAGE att sucka ”åh nej, jag fick svartingen” över att ha hamnat i en kassa där min arbetskamrat jobbade! Puckot betalade med kort… och mer tänker jag inte säga vad som hände med det, ni får gissa..
- Mannen som skriker på min arbetskamrat; ”inkompetenta, efterblivna människa som inte ens klarar av att jobba på snabbmatshak!! Du måste ju vara komplett dum i huvet!!” Det är så pass brutalt att att min arbetskamrat tvingas lämna kassan för att gråta ut. Anledning till denna skitbehandling? En specialbeställning till köket hade missats, varpå kunden fått vänta i tio minuter. Jag funderade på om mord inte ändå var rättfärdigat..

Kategorier:
- Barnfamiljer. Flyttar aldrig tillbaka barnstolen efter sig. Lämnar bricka, muggar, förpackningar, ketchup, dipsåser, pommesfrittes, servetter i en världens röra över fyra bord samt golvet. Ok, har inte själv barn och vet inte hur det är att mata dom. Men va faen, jag har mycket svårt att tänka mig att dessa lämnar sina matbord hemma i sånt skick.
- Vanebeställaren, fram till kassan, rabblar upp sin beställning i 150 och blir sur – eventuellt småflinar nedvärderande med blicken ”är du ny här eller” – när man inte hinner slå in det.
- Petiga jävlar, ”min Big Mac ska vara med QP-lök istället för vanliga, utan gurka, extra ost, brödet utan frön, ingen senap och extra ketchup!” Sådana beställningar tar lång tid, stressar upp kassa- och kökspersonalen, blir ofta fel och då får vi en utskällning. Ge blanka fan i att göra CP-beställningar (undantaget allergiker) och peta bort gurkan själv din satans puckade latmask!
- Osolidariska jävlar. Sånna som inte bryr sig ett jota om att det är skitmycket folk och kan ställa sig och sucka i kön om långsam service, därefter vara otrevliga i kassan för att avsluta med att lämna brickan på bordet – dock enbart brickan – resten ligger över bordet + golvet. Kill! Kill! Kill!

Övriga som borde få stryk: de som kallar en lilla gumman. De som lever efter ”kunden har alltid rätt” och kan hävda sin åsikt till leda. De som inte kan klockan dvs. 5 minuters väntetid = 5 minuters väntetid – INTE komma och skrika på kassan efter 4 minuter att de väntat i en kvart.

Jag blir fortfarande förbannad bara jag tänker på sådana här idioter! Vad är erat jävla problem! En dag får ni frityrolja i ansiktet och nuggets uppkörda i röven! 01.17:

Don’t fuck with the people handling your food!

En historia. Den lokala MUF-ordföranden har fått en loska i sin cola. Snutar fått samma ”extra ingrediens” i sina hamburgare. Otrevliga får gammal mat. Suck it!

Vi hatar att arbeta, vem fan vill stå ut med en sån här arbetsplats! Låten nedan var ofta den första att gå igång på mp3n så snart man hade rast, passade utmärkt!

**********

Dagens låt:  Gatans Lag – Hata folk  (lyssna) (text) (tanka album)
Jag hatar dej, jag hatar folk!

 

Alla skrattar åt chefen

Vi skrattar mot er, åt er – aldrig med er. Det finns ingen enklare förnedring än att få chefen att fatta det. Ofta ska ju chefen va polare (NEJ! någon som närsomhelst hugger dig i ryggen är INTE din vän!) och när detta mangement-trams misslyckas är det humor. Det är även att ta chefen i örat och säga ”den gubben gick inte!”.

På personalfesterna dricker chefen öl och har jätteroligt med sina ”med”arbetare. Tror han ja. Vi skattar åt chefens försök att vara en i gänget, vi ignorerar ut karriäristerna, vi beter oss hundra gånger roligare (inget jävla lame spex á la chef – typ sätta slipsen runt huvet) och vi dumpar festen så snart gratis-drickan är slut.

Vi skrattar åt chefen när han får den-där oförstående blicken inför ett arbetsmoment ”på golvet” som han inte kan. Och inte fattar när man förklarar, blir nervös och chefen märker själv hur pinsamt det ser ut. HAHA! In your face!

Chefen förstör våra liv så personpåhopp är helt korrekt! Chefen är fet, luktar illa, är IQ-befriad, ointressant och är Hitler själv (bara mustaschen som saknas!). Utseendet är ofta lätt att gå på och driva med då det är något som många är känsliga för. Gräv fram kunskaper från högstadiet och slå riktigt lågt under bältet!

Vi flinar stort när chefen gjort fel och får skäll av sina högre chefer. Haha, han blir som en liten pojke som skäms inför fröken. Väldigt underhållande att se någon man avskyr få skit och att se öfvre ledningens fjantiga sandlådenivå är som att kolla MTV-dokusåpa.

Det här garvade jag häcken av mig. Eller *roflmao* som jag hört det heter @ internet nuförtiden. (Rolling On The Floor Laughing My Ass Off)

Två små detaljer skiljer det röda M:et på skylten till strippklubben från hamburgerkedjans logotyp: på toppen av vardera böj sitter en liten bröstvårta.

Till chefens dörr!

En historia. Chefens chef försöker att joina arbetarnas bord under en personalfest – på sämsta möjliga vis. Bryter in i samtalet med att försöka provocera den fackanslutna arbetaren. Möts med total ignoration och blir behandlad som luft. ”Guuu-huud va patetiskt! Nu går vi å tar en cigg!” sägs extra högljutt, alla in i rökrummet och när chefens chef försöker komma in även dit råkar arbetarna stå för dörren och det är ”fullt”. Asflabb utbryter när han tvingas gå därifrån med svansen mellan benen. Nej du, den gubben gick inte! Detta är IRL, utanför när du köper våra liv, du har ingen makt – så bara KÅM DÅ!

Vi hatar att vara på arbetsplatsen! Vår gemenskap i humorn håller ihop vår ork att befinna oss på arbetet. Förnedra oss med meningslösa skitjobb – vi förnedrar er.

**********

Dagens låt:  The Hives – Walk idot walk  (lyssna) (text) (tanka album)
See the idiot walk
See the idiot talk
See the idiot chalk up his name on the blackboard