2009

Jag vill ha ytterligare en grym sommar. Hänga med vänner dagarna i ända. Hälsa på bäst-folket som bor i andra städer, softa i solen med öl och musik, vara kreativ, få nya bekantskaper och oväntade upplevelser.

Jag vill känna att mina vänner må bra. Bort med beroende, depressioner, lägg ner åtal, ge oss cash och revolution.

Jag vill ändra ytliga relationer till närmare vänner. Vi är värda mer kärlek, omvårdnad och respekt för varandra!

Jag vill lära känna nya vänner och kamrater. Få inspiration av alla fetgrymma folk som finns därute.

Jag vill ha många lyckade kamper. Splittrade arbetarkollektiv blir enade, stoppade nazisamlingar, hårda fackliga kamper, plats på gatorna, övertagna hus, avslut på BlondinBella och andra muppar som stör mitt liv, oväntade segrar och ökad aktivitet.

Jag vill se mitt boende i bättre skick. Ommålat, uppfräschat, hemtrevligt.

Jag vill fortsätta med röj och fest. Spontana fylleresor, vansinne i alkoholruset, dans och galna upptåg.

**********

Dagens låt: Kungers – Som det kunde va (lyssna) (text) (tanka)
hoppas de vänder åt rätt håll
för snart tappar ja all min tro

 

2008

Året var mer än man kan tro..

Jag fick musik. Jag gick Atmosphere-spelningen. Guarantees upplevdes ståendes bland kamrater i vackert solsken med småregn. Jag fick Sham 69 med en fingalen punkfylla och roligt röj.

Jag fick andra städer och andra sammanhang. Två vändor i Malmö, två-tre till Visby, ett varv i Köpenhamn, samt Uppsala och Stockholm oräkneliga gånger.

Jag fick en grym sommar. Fri från plågan arbete, hade pengar, massor kul att göra, härligt väder, bra musik och underbara vänner.

Jag fick fest. Många roliga kvällar på klubbar med dans eller bara sitta ner och dricka öl i trevligt sällskap. Jag har ölat i bastu, grotta, sjön, hamnen, på klippor, gamla stationshus, jobbet, bakgårdar, parker, från brathak till crustlokaler med läkarstudenter, bögar, civ-snut (jag vet, USCH!), poppare, mainstream, punkisar, wannabes, huliganer, tuffa chicks och helt okända.

Jag fick äntligen respekt av folk vilkas åsikt jag bryr mig om.

Jag fick nya vänner. En arbetskamrat blev oväntat en permanent vän. Byggde upp nåt visst hopp om mänsklighetens godhet när några är så otroligt omtänksamma. Jag fick nya kamrater. Insåg hur jävla bra kamraterna i Gbg är jämfört med vissa andra städer.

Jag fick se segrar och kamper. Arbetsköpare kuvade under en beslutsam fackförening, nazigrupper totalförnedrade och upplösta av effektiv antifa-rörelse, en livlig ockupationsröresle, landsomfattande kampanjarbete för att försvara våra fackliga rättigheter, uppskattat sabotage av biljettrazzior och massor annat. En sak som märkts året igenom – som jag varit glad över att återse – är den starka solidariteten. Den kom tillbaka i ljuset 2008.

Jag fick sorg. Vi förlorade Andrés och vill här citera hans syster: Pallar inte låtsas att det känns bättre nu, för att det gått två månader. För det känns inte bättre, det känns värre. Det är inte mer okej att jag inte får se honom igen, ju mer tiden går. Även Erik försvann och lämnade ett hål i musiken. Kamrater mördas världen över och det kunde ju likaväl varit sverige.

Jag fick helveten och fick uppleva andras. Misshandlar, bråk,  provokationer, alla manliga övertramp: från fula ord till taffsanden till våldtäkt, självmordsförsök, slag på käften av vänner, överdrivna fyllor, okontrollerade knarkintag, rättegångar, mordbränder, vägglöss, djupa depressioner, skitsnack, lögner, problem med boende, familjebråk, social fobi, kontrollerande män, missbruk, häktningar, förstörda förhållanden, egoism, panikattacker och ångest.

2008. Det hände mycket. Och mera. Minns att jag inledde året med hopp om röj, fest, effektiv klasskamp och nya bekantskaper. Jag fick förmodligen det mesta, men det märks inte för allt hade sitt pris..

Dagens låt är tillägnad dom vi förlorat, till er som är kvar och för framtiden.

**********

Dagens låt: Elvis Presley – You’ll never walk alone (lyssna) (text)
When you walk through a storm hold your head up high
And don`t be afraid of the dark.
At the end of a storm is a golden sky
And the sweet silver song of a lark.
Walk on through the wind,
Walk on through the rain,
Tho` your dreams be tossed and blown.
Walk on, walk on with hope in your heart
And you`ll never walk alone,
You`ll never, ever walk alone.

 

Skriva ut om psyka ur

Vad sa jag nyss? Inga fler underbara människor till graven. När du, men all din förtvivlan, var påväg ut genom balkongdörren för att hoppa slog mitt hjärta trippla slag. Tänk nästa gång när jag inte är där, när ingen är där. Tänk nästa gång då din vilja gör dig starkare än personen som håller dig tillbaka, när du lyckas slita dig loss. Tänk nästa gång när du snubblar över balkongräcket, när du slår i marken. Tänk nästa gång så kanske du lyckas släcka livet.

Fan, jag pallar inte. I efterhand vill jag bli outrage förbannad. Ställa mig och skrika i ditt ansikte:  fattar du inte vad du gör mot de som älskar dig om du begår självmord! Kan du tänka dig vilken outhärdlig smärta och sorg du kommer att orsaka! Sluta vara så satans egoistik! I ett hopp om att något ska nå igenom din mur, för tröstande ord litar du inte på längre. Inte alls. Men då skriker jag inte – bara kramar, för du kan knappt andas i all panikångest. Att få din kropp att ta upp syre utan hyperventilation och lugna ditt psyke får tiden att gå från natt till morgon till dag.

Shit vad rädd jag var..

 

Ingen skatt är stor nog att förlora ett skratt med er

Ta väl hand om er vänner och kamrater! Låt oss slippa förlora fler fina människor. Ni är alla så jävla mycket värda för mig, för omgivningen, för staden, för inspiration, för livet. Tack för allt ni bringat hittills – låt det för fan inte ta slut ännu!

**********

Dagens låt: Navid Modiri – Snart dör Bob Dylan (lyssna) (text) (tanka album)
Vi bara dör ju så jävla mycket hela tiden
Vad hände med kampen då
jag vill se män med helskägg
som lyfter sina nyfödda mot en himmel som är blå
slår klackar i taket och kullersten
händerna i vädret skriker Fuck the system

 

När gud hatar dig

Egentligen borde jag väl skriva något vettigt igen, men det känns så ointressant. Jag vill bara vara köra på depp och skriva om hur bajsbajsbajs allt är.

Jag testade att försöka inte tänka på herr Andrés och fejka tillbaka mitt gamla jag. Det gick ju crap. Första bästa förfest lyssnade på Grioa ”för att hedra hans minne”. Orkade inte med, bad dem byta musik, men talade för döva. Tack o lov hade jag öl som kunde klunkas snabbt snabbt snabbt och sen vart jag bedövad. Jippe eller vad?

Vidare  är jag innerligt trött på den feta bitchen jag är mot mig själv. Konstant självförstörelse. Kan inte fixa jobb, ta hand om min kropp, bry mig om mina vänner, sköta politiken, organisera känslorna, vara social m.m. Om man fejkar sitt självförtroende och självkänsla tillräckligt hårt så blir det så på riktigt, right? Nähä! Sicken myt man gick på. Det spelet fungerar tills man är tvungen att behöva förklara sig för andra varför man är så knäpp. Snacka om att rasa och sen dessutom vara så fucked upp i sina tankegångar att det blir omöjligt att göra sig förståelig.

Bajsbajsbajs avslutningsvis så har jag gått och skapat mig en folkfobi. Känns olustigt att åka kollektivtrafiken, jag vill inte riktigt prata med nån och helst inte ens lämna lägenheten. Vart fan är jag på väg?

Besvikelse följs av besvikelse så, varför inte bara hälla massa alkohol på.

**********

Dagens låt: Människor utan gränser – Arbetarklassjacka (lyssna) (tanka)
Dansar när dom sjunger
det är en galen värld
och du är en strulig unge

 

Inte kamrat, inte vän – alltid objekt

Jag är allt en aningen CP. Gårdagens utekväll resulterade i en uppraggning. Jag blev arg och förolämpad. Något jag inte alls hade rätt att bli, bitterfittigheten har gått för långt. Uppraggningen var finkänslig för att komma från nån som var så pass full och snubben har varit ”mindre vältalig” andra gånger. Ärligt talat blev jag nog sur bara för att jag inte var intresserad tillbaka. Hur äckligt gott självförtroende! Jag hoppas jag inte skötte situationen alltför illa, men jag var också shitfaced och har en del minnesluckor.

Kvällen bjöd i övrigt på för många öl, kamrat svarttaxi, datacleaning, vanliga haket och tjaffs om antifa.

Och denna kväll bjuder på techno-mayhem, Deutschland-style! Go! Go! Go!

**********

Dagens låt: Scooter – Maria (I like it loud) (lyssna och se)

 

Freaking out

Jag börjar nog bli desperat och tankarna bildar fritt konspirationsteorier om hur Anticimex-saneraren är nazist och har därför inte alls sprutat ut något medel.

När man får sin lägenhet sanerad måste man sova i sängarna/sofforna för att vägglössen ska krypa fram och därmed gå döden tillmötes. Jag trodde allt att jag skulle slippa bli biten mera. Men icke. Så fort de får käka blod så förökar de sig dessutom snabbt, vilket vore katastrof då vi inte har psyke kvar att hantera mer av detta och kroppen har fan tagit endel stryk. I slutändan kan det också resultera i att man får slänga massvis med möbler och inte har vi fucking råd att skaffa allt nytt. Nej, vägglöss är ett borgligt påhitt! :/

Som tur är, mitt i all misär, så syns inte betten så mycket pga. av tidigare missfärgningar i min hud (massa blåmärken från kamrat-slagsmål). Men de kliar! Inte lika mycket som myggbett (tror jag, har numera för ohälsosamt blod för att myggor ska sno nåt av mig), men det är störande anyway. Jag funderar på om det vore en lösning att supa sig redlös varje kväll; krypen kommer bege sig fram då de känner värmen från min kropp, men väl där vill de inte suga nåt förgiftat blod. Påvägen nånstanns ska de dö av medlet i sängkläderna. Annars hoppas jag innerligt att de käkar mitt blod och dör av alkoholförgiftning. Die motherfuckers, die!

Idag ska jag lägga mina kläder jag ska ha med mig i helgen i frysen som en försiktighetsåtgärd så att jag inte tar med mig några lösshelveten till sthlm. Gaaah! Det kliar! Hoppas jag får sova i natt. Borde kanske svänga förbi systemet som en försiktighetsåtgärd…

 

Fan ta privata hyresbolag!

Jag trodde att jag växt ifrån att bli ansedd som ”ungdom”, något jag alltid avskytt då folk aldrig lyssnade på en, utan bara kommenterade ”trevligt med ungdomar som engagerar sig!”. Det retade självklart gallfeber på mig! Idag bevisade Newsec (vårat bostadsbolag) att sådant beteende var något jag skulle få fortsätta motta. Det var längesen någon behandlat mig så nervärderande bara för att jag är ung och brud. Suck. Vad man än sa så blev vi överkörda med fraser om att lugna ner oss och det upprepades fem gånger för oss hur vi skulle göra. Idioter! Jag och min combo satt chillade i besöksstolarna, fullt medvetna om hur vi skulle agera.

Och, NEJ, bara för att vi är chicks vill vi inte höra om din familj. We don’t give a fuck! Vi ville bara informera om att vi tagit Anticimex till lägenheten och höra om Newsec hade nåt alternativt boende att erbjuda under tiden. (Såklart hade snål-Newsec inte det)

Jag har fått höra från flertaliga hur dåligt det är att bo i hyresrätt hos Newsec. Lägenheterna är dåligt planerade (balkongen ligger i nåns rum, dörrar slår in i varandra), dåligt skötta (skabbiga tapeter, trasiga lampkupor, gardinhållare som saknas, nedgångna lägenheter helt enkelt), dålig service (tar sjuu-hu-hu-kt lång tid att få minsta pryl åtgärdad), långsamma åtgärder (får man väl ett ”det kirrar vi i nästa vecka!” glöms det bort och måste tjatas om igen 6 månader senare), dyr hyra, dålig renovering (dålig genomgång av vad som behövs nytt mellan hyresgäster och när det är dags att byta kylskåp). Allt detta är återkommande hos samtliga polare som bor på Newsec.

Samt dryg personal som vi träffade på här ovan. Jag gissar på att de anställda vet att Newsec är snåla jävlar och att de vet att personalen inte kommer kunna göra ett piss. Därmed är de även medvetna om underbemmaningen på vaktmästare, målare m.fl som redan har ett överbelarmat schema och försöker snacka sig ur diskussioner när man försöker få nåt fixat i lägenheten. Från annat, mer konspiratoriskt håll, har jag även hört att alla i personalen är polare med ledningen och därför har slappat till. Inget emot att slappa på jobbet – sånt gillar vi – men inte när det gäller våra hem. I övrigt ska det väl nämnas att jag inte alls tror på den konspirationsteorin.

Fan vad förbannad jag blir när borgarna säljer ut allmännyttan! Bara för att alla dom sitter i sina glassiga villor och inte bryr sig ett skit! Nej, arbetarklassen ska behöva lägga tid på att ens få sitt hem beboligt till ett rimligt pris och inget sådant som att organisera sig. Det är en ”konspirationsteori” jag däremot tror på!

 

Chillat ner

Okej, förra inlägget var en aningen överdrivet, men det blir ju så när man är upprörd.

Ingen är felfri, snubbar som brudar. Jag ska ju själv inte säga nåt, inte beter jag mig schysst alla gånger heller. Men jag är så genuint besviken på min vän och det är nåt som bryr min hjärna 24/7.

 

Vad är det för fel på snubbar?

Hur kan ni ta er rätten att inkräkta på mitt livsutrymme? En utekväll, vilken som helst, så fort jag inte snackar eller dansar med en snubbe så ska nån annan fram och ha uppmärksamhet. Jag har inte ens gett er en blick eller sagt ett ord. Inte minsta antydan till att jag är intresserad av erat sällskap. Eller varför inte ta exemplet när nån snubbe promt ska snacka med mig på stan eller på spårvagnen trots att jag lyssar på musik och har ett allmänt avvisande beteende. Varför ska jag konstant behöva tänka på mitt beteende för att inte få nåt slemmo över axeln? Varför ska jag inte kunna gå i de kläder jag vill utan att behöva tänka på hurvida jag kommer få vara ifred? Hur kan snubbar ta sig rätten att avbryta mig mitt i ett samtal?

Det är smått humoristiskt då nassar/vanlig svenne utan feministisk analys påstår att det är såå hemskt att muslimska kvinnor inte har friheten att gå utomhus utan ett förkläde och vad är det för kvinnorsyn? Detta ser jag på samma sätt; man kan inte gå utanför dörren utan att bli antastad, sedd på med avklädande blick, trakaserad, inte bli ansedd som en egen person utan som ett objekt och tvingad att bry sig om snubbars närmanden. Bah! Skitsnack och skit!

Detta låter möjligtvis klyshigt för män, I so don’t care, jag är urless på att snubbar på två röda sekunder kan förstöra min dag. Ge fan i att vara så närgångna och ta all jävla plats. Tröttsamt motherfuckers!

Men vad är ovanstående i jämföreslse.. Jag berättade massor, skit som ingen annan vet, och du besvarar ärligheten.. Med en katastrof. Jag tar i princip all djävulskap från vänner, utom en sådan här sak. HUR KUNDE DU!? Jag har aldrig varit så besviken på någon människa! Och du vet så väl att ämnet är jättekänsligt för mig, vad hade du förväntat dig för reaktion. Det är tungt att vara tvungen att förlora en vän och det suger att tappa tron att det finns en enda vettig snubbe därute. Jag har då aldrig träffat någon, ¿dónde está?

Moralkakor, särskillt i barnfilmer, går ut på att om man är ärlig (trots ifall man gjort något dumt) så ska man belönas. Det måste ju vara den sämsta lärdomen ever. Fuck that. Nej, det blir inget belönande-beteende från min sida i det här fallet. Men samtidigt är jag osäker på hur jag ska agera. Jag märker ju att snubben redan är helt knäckt och jag kan krossa honom ytterligare genom att säga upp vänskapen. Är det värt det? Oh mine, det är så mycket som måste trasslas i och tänkas över att det blir mig övermäktigt.