Bah! Vilken kvällsrush!

Alla, utom vi tre som skulle stänga, slutade klockan 18. 18.10 kommer en rush som hette rövhål. EN kassa öppen – där stod jag och vägrade kolla upp mot dörrarna dit köerna sträckte sig. Snubben i köket är duktig, ingen oro över många och snabba beställningar. Min arbetsledare däremot stressade, sprang efter burgare, läsk, pommes och snackade fortare än panik. Arbetsledaren trodde att hennes snabbhet skulle få kön att försvinna, men icke. Den var konstant lika jävla lång. Hon kunde inte lämna mig ensam med den.

Snart var våran sopstation full. Snart var borden fulla med brickor och skräp. Sen fanns det ingenstans för folk att sitta.

Det kommer en kund och blir asförbannad för att hans gratis glasskupong inte gäller för alla glassar (för fan, det står TVÅ fucking gånger på kupongjäveln att det enbart gäller glass i strut).

En annan kund är inte van vid snabbmatsrestauranger och frågar massa om vår fisk och hur det funkar med meny och vad den och den och den och den och den kostar. Jag tyckte mest att det var skönt att få prata med en och samma person ett tag – istället för 20 st på en minut. Och det var självklart underhållande hur min arbetsledare var på väg att stypa kärringen. 🙂

Arbetsledaren ringer alla andra restauranger i närheten (runt 7 stycken) och försöker desperat få dem att skicka extrapersonal. Ingen kan komma, det finns ju inte en chans in hell att något ställe har freakin’ överbemannat liksom.. Desperationen och stressen är på väg att knäcka arbetsledaren och hon frågar både mig och kökssnubben om vi inte kan ringa någon av våra polare (vem-som-helst!) och be dem jobba.

Mitt i allt detta kaos spyr nån vid borden mitt emot kassalinjen. Ja herregud.

Annonser