Nej, det här är inget skämtinlägg om hur göteborgare luktar fisk och heter Glenn.

Jag är på väg hem från vänner i en annan del av stan. På hållplatsen Vasa Viktoriagatan, ett stenkast från överklassens avenyn, kliver det på ett större gäng brats. De skriker och tar sig rätt till all plats i vagnen. Det är faktiskt omöjligt att ens föra ett samtal med min vän som sitter  precis intill mig på eftersom de är så satans högljudda. Fulla är de och på väg till en klubb. Själv fortsätter jag ut i norrförorten. Halvvägs hem är det inplanerade ersättningsbussar eftersom det ska förbättras/lagas spårvagnsspåret.

Det är förberett att spåret ska fixas, jaha tänker man, då går det väl ersättningsbussar i tid med hur ofta spårvagnen går. Men nej, jag hade visst glömt hur detta går till. En gång i typish halvtimmen kommer det EN buss, som 100 pers ska med. Det är bara att tränga sig ihop med alla människor, som sillar i en burk. Jag funderar på hur i helvete en stackare med barnvagn någonsin ska kunna ta sig hem.

Tanken går åter till bratsen som slipper dessa jävla problem. Är vagnen otillgänglig, att den har slutat gå, hållplatsen är för långt bort eller bara överfull har de möjligheten att ta taxi. Måste bratsen ens åka vagn? Jag får ju bara lust att ge dem en smäll!

**********

Kvällens låt: Amazing Grace (text) (lyssna)
(tänkt lord/god som revolution/socialism, heh)

Nästa filmredigeringsprojekt blir med den låten, massiva kravaller, fackliga vinster och klasskampsgloryferi.

Annonser