oktober 2008


Det är 10 år sen. Jag skriver som anhöriga så vackert gjorde till sin vän Gustavo och alla andra som dog i branden: Vila i frid!

**********

Dagens låt: Eric Clapton – Tears in heaven (lyssna) (text) (tanka album)
Would you know my name
If I saw you in heaven?
Would it be the same
If I saw you in heaven?

Finns det något attraktivare än militant klasskamp?

Haha, Timbro har snott layouten till sin hemsida av Vår Makt! Sådana loosers! Det gav ett gött hånflin i höstmörkret.

Även Kolla! rapporterar.

Jag sitter och skriver på fyra monsterinlägg som aldrig blir klara: Punkt Se, Förorterna som informationen glömde, Genua och Varför sex är så problematiskt. Jag trött på dem allihopa och bitter därför de aldrig kommer bli färdigskrivna. De blir bara längre och längre och mer osammanhängande hela tiden. Suck.

Något jag hittade på vägen; minns ni vad ni gjort politiskt på gatan de senaste åren? Här kan man bli nostalgisk och läsa/minnas. Sidan bjuder även till att lära sig kort historia om uppror inom sveriges gränser med början på 1950-talet. Bläddra bara igenom och läs lite grann. Tips! Tips!

I övrigt: Läs Vardagspussels Du är inte arbetare om du är socialist, min vän har skaffat blogg, Andrea Doria skriver om När juridiken blir polisens verktyg, samt missa inte Vår Makt 08 i Malmö 1-2 november. Därefter följer rättegångarna gällande Malmö26!

**********

Dagens låt: Benny Benassi – Satisfaction (lyssna och se)

En rysk kamrat har mördats av nazister. Filatov ”Fedjay” Feodor Vasilevich berövades livet den 10 oktober 2008 utanför sitt hem. Fyra oidentifierade män gav sig brutalt på Fedjay med kniv och han dog senare på sjukhus utan att någonsin återfå medvetandet. Fedjay blev bara 27 år.. En militant nazistgrupp tog på sig dådet. Det råder inga tvivel om att mordet var planerat och att det skedde pga. Fedjays politiska åsiker. Hans engagemang i Moskvas antifascistiska rörelse, främst genom Moscow Trojan Skinheads, har varit av stor betydelse och han var en god kamrat och en solidarisk medborgare.

Hans begravning kommer att kosta mycket, om du har möjlighet: skänk en slant till plusgirokonto 87 38 97-3 (Jord och Frihet) och märk meddelandet med Moskva. I Stockholm har det hållits en insamlingskväll.

Mer info (på ryska och engelska), Antifa England hedrar hans minne (engelska), AFA Tyskland skriver också (tyska), på forumet Skinhead.net sörjs han (engelska), slakbastard bloggar (engelska) samt Ivar Internationell och oräkneligt fler sidor världen över.

AFA-England har valt att ägnat en del av sin sida till att visa antifascister som blivit mördade. Det är svårt att se, det är inte långt bort. Vi minns alla även Björn Söderberg som psykot Hellekant tog livet ifrån.

Vi saknar er alla och en del av våra hjärtan följer er alltid!

Rest in peace.

Det tog mig runt 5 timmar att ta mig igenom filmen som är 1:40. I Spit On Your Grave är betecknad som en skräckfilm vilket är både rätt och fel. Rätt i att man blir skrämd; till en början spelar den upp många kvinnors mardröm – våldtäkt. Senare blir filmen mer klassiskt psykologisk med creepy spänning, blod och hänsynslöst dödande. Fel om man innefattar en feministisk analys och tänker efter vem det egentligen är som är psykiskt störd. Filmen menar på att kvinnan blir psyiskt störd efter den brutala gruppvåldtäkten. Mjo, fine med mig egentligen – vem blir inte känslomässigt fuckad av ett sånt övergrepp? Våldtäktsmännen framställs som normala lantisar. Deras handlingar är neutrala om man ser till det psykologiska och faktumet att detta är en skräckfilm så man ska ju faktiskt bli rädd. Man blir inte skrämd av deras handlingar (annat än äcklad), men runt kvinnans hämnd byggs det upp nervig musik, spänning och genuin rädsla.

Sen ska väl sägas att jag har en särskild syn på filmer innefattande våldtäkter så en särskilt givande analys är nog inte detta för andra.

Jag försöker ta mig igenom I Spit On Your Grave, men efter 40 minuters grov våldtäkt mår jag så jävla illa att jag måste stänga av. Jag hade klart väntat mig att filmen skulle göra mig upprörd, men att det skulle påverka till den grad att det uttryckte sig fysiskt var jag inte beredd på.

I Spit On Your Grave handlar om en kvinna som flyttar ut på vischan för att skriva en bok. Några snubbar spanar genast in nykomlingen. De patetiska individerna till män – som i helvete inte ens har rätt att beteckna sig som människor – våldtar henne brutalt. Om och om igen. De torterar hennes psyke grovt, det räcker visst inte med den horribla terrorn av våldtäkt, nej, de låter henne springa iväg, komma undan, för att attackera henne åter. Först i skogen på två olika ställen. När hon väl lyckats ta sig hem och möjligtvis fått tron att det är över så är de där igen och slår och river upp hennes inre. De slår och tvingar sig på henne. Dessa fyra personer kan jag inte ens finna ord att beskriva – alla svordomar, förolämpningar och fula skällsord är otillräkliga.

Filmen bannades världen över när den släpptes. Jag har, som skrivet, inte hunnit ta mig särskilt långt i filmen men det ska visst inte främst vara de grova våldtäktsscenerna som orsakade moralpaniken inom filmindustrin. Skälet ska vara hur kvinnan senare hämnas på de sk. ”männen”, något hon visst ska göra skoningslöst. Trailern är borttagen från Youtube med argumentet att den bryter mot deras policy om våld, här finns dock en annan version.

To be continued…

Tanka filmen.

**********

Dagens låt: Ken Ring – Änglar (lyssna) (text) (tanka album)

Nästa sida »