februari 2009


Det var ett tag sen jag pratade jobb med mina vänner eftersom några har lyckats sälja sig till hyfsade ställen (som inte kräver att man går i terapi hos sina nära & kära för att orka med), andra har börjat plugga och vissa är arbetslösa. Men så fort våra (till viss del tidigare) anställningar kom på tal så fick mitt svalnade hat för skitjobb tillbaka sin glöd och nu tänker jag producera ett par inlägg baserat på erfarenheter från Punkt Se, McDonalds och Burger King. Mycket återfinns inom alla jobb – inget tillhörande bara dessa tre. (Skit)jobb innehåller ofta låg lön, osäkra anställningar, stress, press, okunskap, psykochefer, konkurrens mellan arbetskamrater, lagbrott, dålig arbetsmiljö och en hög massa annat negativt betonat. Men bland all denna misär finns också motstånd, grymma arbetskamrater, hysteriskt roliga skämt om chefen och fascinerande historier.

En av anledningarna till denna textserie är att folk ska få förståelse att det inte är vårat (arbetarnas) fel ifall nåt går snett i t.ex. er matbeställning. Skaffa er lite ryggrad och visa solidaritet med oss/varandra. Gladast blir vi om ni inte ens behöver våran arbetsplats, men det är orimligt att begära. Nästa gång när du lämnar kassan på mcdonalds/max/burger king/7eleven/pressbyrån/hm/systembolaget hälsa ett ”ha en trevlig dag!” – även till den suraste i personalen. Vi älskar sånt och ger en hopp om mänskligheten igen!

Övriga anledningar till dessa texter är självterapi, samla erfarenheter och att få gnälla järnet!

forstordet

Jag vill ha ytterligare en grym sommar. Hänga med vänner dagarna i ända. Hälsa på bäst-folket som bor i andra städer, softa i solen med öl och musik, vara kreativ, få nya bekantskaper och oväntade upplevelser.

Jag vill känna att mina vänner må bra. Bort med beroende, depressioner, lägg ner åtal, ge oss cash och revolution.

Jag vill ändra ytliga relationer till närmare vänner. Vi är värda mer kärlek, omvårdnad och respekt för varandra!

Jag vill lära känna nya vänner och kamrater. Få inspiration av alla fetgrymma folk som finns därute.

Jag vill ha många lyckade kamper. Splittrade arbetarkollektiv blir enade, stoppade nazisamlingar, hårda fackliga kamper, plats på gatorna, övertagna hus, avslut på BlondinBella och andra muppar som stör mitt liv, oväntade segrar och ökad aktivitet.

Jag vill se mitt boende i bättre skick. Ommålat, uppfräschat, hemtrevligt.

Jag vill fortsätta med röj och fest. Spontana fylleresor, vansinne i alkoholruset, dans och galna upptåg.

**********

Dagens låt: Kungers – Som det kunde va (lyssna) (text) (tanka)
hoppas de vänder åt rätt håll
för snart tappar ja all min tro

Året var mer än man kan tro..

Jag fick musik. Jag gick Atmosphere-spelningen. Guarantees upplevdes ståendes bland kamrater i vackert solsken med småregn. Jag fick Sham 69 med en fingalen punkfylla och roligt röj.

Jag fick andra städer och andra sammanhang. Två vändor i Malmö, två-tre till Visby, ett varv i Köpenhamn, samt Uppsala och Stockholm oräkneliga gånger.

Jag fick en grym sommar. Fri från plågan arbete, hade pengar, massor kul att göra, härligt väder, bra musik och underbara vänner.

Jag fick fest. Många roliga kvällar på klubbar med dans eller bara sitta ner och dricka öl i trevligt sällskap. Jag har ölat i bastu, grotta, sjön, hamnen, på klippor, gamla stationshus, jobbet, bakgårdar, parker, från brathak till crustlokaler med läkarstudenter, bögar, civ-snut (jag vet, USCH!), poppare, mainstream, punkisar, wannabes, huliganer, tuffa chicks och helt okända.

Jag fick äntligen respekt av folk vilkas åsikt jag bryr mig om.

Jag fick nya vänner. En arbetskamrat blev oväntat en permanent vän. Byggde upp nåt visst hopp om mänsklighetens godhet när några är så otroligt omtänksamma. Jag fick nya kamrater. Insåg hur jävla bra kamraterna i Gbg är jämfört med vissa andra städer.

Jag fick se segrar och kamper. Arbetsköpare kuvade under en beslutsam fackförening, nazigrupper totalförnedrade och upplösta av effektiv antifa-rörelse, en livlig ockupationsröresle, landsomfattande kampanjarbete för att försvara våra fackliga rättigheter, uppskattat sabotage av biljettrazzior och massor annat. En sak som märkts året igenom – som jag varit glad över att återse – är den starka solidariteten. Den kom tillbaka i ljuset 2008.

Jag fick sorg. Vi förlorade Andrés och vill här citera hans syster: Pallar inte låtsas att det känns bättre nu, för att det gått två månader. För det känns inte bättre, det känns värre. Det är inte mer okej att jag inte får se honom igen, ju mer tiden går. Även Erik försvann och lämnade ett hål i musiken. Kamrater mördas världen över och det kunde ju likaväl varit sverige.

Jag fick helveten och fick uppleva andras. Misshandlar, bråk,  provokationer, alla manliga övertramp: från fula ord till taffsanden till våldtäkt, självmordsförsök, slag på käften av vänner, överdrivna fyllor, okontrollerade knarkintag, rättegångar, mordbränder, vägglöss, djupa depressioner, skitsnack, lögner, problem med boende, familjebråk, social fobi, kontrollerande män, missbruk, häktningar, förstörda förhållanden, egoism, panikattacker och ångest.

2008. Det hände mycket. Och mera. Minns att jag inledde året med hopp om röj, fest, effektiv klasskamp och nya bekantskaper. Jag fick förmodligen det mesta, men det märks inte för allt hade sitt pris..

Dagens låt är tillägnad dom vi förlorat, till er som är kvar och för framtiden.

**********

Dagens låt: Elvis Presley – You’ll never walk alone (lyssna) (text)
When you walk through a storm hold your head up high
And don`t be afraid of the dark.
At the end of a storm is a golden sky
And the sweet silver song of a lark.
Walk on through the wind,
Walk on through the rain,
Tho` your dreams be tossed and blown.
Walk on, walk on with hope in your heart
And you`ll never walk alone,
You`ll never, ever walk alone.

Vad sa jag nyss? Inga fler underbara människor till graven. När du, men all din förtvivlan, var påväg ut genom balkongdörren för att hoppa slog mitt hjärta trippla slag. Tänk nästa gång när jag inte är där, när ingen är där. Tänk nästa gång då din vilja gör dig starkare än personen som håller dig tillbaka, när du lyckas slita dig loss. Tänk nästa gång när du snubblar över balkongräcket, när du slår i marken. Tänk nästa gång så kanske du lyckas släcka livet.

Fan, jag pallar inte. I efterhand vill jag bli outrage förbannad. Ställa mig och skrika i ditt ansikte:  fattar du inte vad du gör mot de som älskar dig om du begår självmord! Kan du tänka dig vilken outhärdlig smärta och sorg du kommer att orsaka! Sluta vara så satans egoistik! I ett hopp om att något ska nå igenom din mur, för tröstande ord litar du inte på längre. Inte alls. Men då skriker jag inte – bara kramar, för du kan knappt andas i all panikångest. Att få din kropp att ta upp syre utan hyperventilation och lugna ditt psyke får tiden att gå från natt till morgon till dag.

breakfast_1207839461_3685911

Shit vad rädd jag var..

Ja du kamraten. Underliggande benhård ilska är vad jag älskar med Nestor Makhno gångstil. Fast egentligen är den enda låten som inte känns kopplad till dig, den hann inte fastna innan du lämnade livet. Därav går den att lyssna på utan för mycket ledsamhet och bringar mestadels härlig ilska.

60 dagar utan dig – det kan låta mycket, det kan låta lite. Jag svär att det för Andrés nära är milslångt. Shit, du kommer alltid vara så jävla saknad! Och ihågkommen – för folk som har sånger kan inte dö!

grioa-pa-scen

**********

Dagens låt: Grioa – Minnesbanken  (lyssna) (text) (tanka)
nåt från minnenas negativ/ film
skit man kan placera i tid som/ vi kan va men jag får inte släppa in