mars 2009


Detta inlägg var inte inplanerat att vara med. Men shit vad jag är tvungen att skriva efter att ha läst Kim Müllers inlägg! Har även snott lite därifrån hit, men läs hela på dennes blogg också! Inspiration! (vilket det ofta brukar vara på den bloggen, följ och läs!)

Hur dämpar man ångesten att man har ett skitjobb? Jo: fuskar allt vad det går! Varje litet andningshål från kontroll utnyttjas. Därav några tips på vad man kan sysselsätta sig med för skoj, främst på McDonalds, när man ändå måste sälja sitt liv:

– Hacka datorerna. Vissa personalrum har installerade paneldatorer som enbart visar reklam och jobbschemat. Zzzzz, fett tråkigt! Högerklicka > välj hjälp > skriv där in webbadress. Surfa loss! Denna youtube-video orsakade interna skämt på min arbetsplats i veckor.

Ett annat trick involverar “tröga tangenter” (tryck på shift upprepade gånger). Då kan man komma åt kontrollpanelen och på så vis skapa sig en ny användare. Prova också att starta i felsäkert läge (F8 under uppstarten) – kan förvisso kräva adminlösenord – men det är förvånande sällan det  finns.

Administratörssystemet för de stora pristavlorna gå att hitta på http://localhost (”den här datorn”), ofta utan krav på lösenord. Använd fantasin!

– Gör felbeställningar. Om en kund önskar exemelpvis sin Bic Mac utan gurka så slår kassan in detta elektroniskt och skickar in till köket. På äldre system går det finfint att beställa in 20 stora Coca-Cola med extra kött. Utförs helst när chefen får för sig att jobba “på golvet”/i köket. Kommer bli vansinnig på alla specialbeställnings-pip!

– Städ-supa. Stänga och städa restaurangen är mördande trist och skitirriterande att lägga sin fredagskväll på! Ta med en flaska sprit och go bananas bland milkshake-smakerna, läsken, glassen, mineralvatten, juicen och kolasåsen.

– Ta med egen musik. De flesta restauranger har musik i köket, alla ställen tillåter dock inte egen-brända CD-skivor (något som går att åtgärda med argumentet ”det förbättrar arbetsmiljön då det lättar upp humöret”). Sätt ihop din egen lista med på gränsen till obscena låtar (Alla som inte dansar är våldtäktsmän, Dunka mig gul & blå, Upp med fingret) som ändå inte riktigt kan avvisas av chefen. Sjukt kul när kassa och kök sjunger med inför bestörta kunder.

– Döp om saker. Något som även utesluter chefen från att jobba på golvet, han kommer inte förstå vad ni pratar om. McFish = Död Nemo. Instämplingsklockan = slavräknaren.  Konstig kund = Josef Fritzl/Helge Fossmo. Sänk tempot = ak4 (syftar till att annars skjuter man alla kunder). Fritösen = dödspoolen. Glass/milkshake-maskinen = sprutaren.

– Dansa på kassadisken. Funkar bara när det är rätt folktomt. Kunderna uppskattar det som roligt, chefen inte (vilket leder till att du inte får några repressalier, för ”kundens åsikt är viktigast!”).

– Busringa. När en chef är jävligt stressad ringer man från en mobil och säger att man är från den lokala tidningen och blivit tipsad om dålig arbetsmiljö, svartjobb på arbetsplatsen osv. Gärna många frågor så chefen blir nervös, är borta från att bevaka arbetarna en längre tid samt (i lyckosamma fall) börjar tänka på det istället för löneprocenten.

– Kurragömma maten. Placera ut cheeseburgare på de mest svårlokaliserade ställena. Vänta några veckor. Kommer lukta förjävligt och arbetare kommer att avsättas från köks- eller kassatjänst för att städa (vilket är slappare, mer självständigt samt att företaget förlorar på att ha instämplade som inte säljer något).

– Kurragömma arbetarna. En lek från barndomen som alla kan. Överge helt enkelt din station, helst när det är mycket att göra, och göm dig på den obskyraste platsen av restaurangen du kan komma på. Hitta på nån sanslös ursäkt (“Jag letade efter ketchup på taket”). Efter ett tag kommer chefen att märka att du är borta och leta efter dig. Det är då dina arbetskamraters uppgift att mata chefen med så mycket desinformation som möjligt – “hon gick för att byta sin skjorta!”. Den som längst tid lyckas undvika arbete vinner.

– Skitsnacksbingo. Denna lek är suverän på arbetsplatsträffar och andra möten på jobbet. Alla får ett kort var med olika standardord från chefen! Till exempel – “möjligheter”, “teamwork”, “familj”, “kundkontakt”, “lönsamhet” och annat banalt skitsnack som cheferna kör mer. Precis som i vanlig bingo så kryssar man av orden allt efter som chefen säger dom. Se gärna till att du visar tydligt att spelar bingo så du kan förmedla ditt förakt och ointresse för deras trista och poänglösa möten.

_

En historia. Äh, det finns tusen! (bara jag har erfarenhet av hälften av ovanstående) Och vet ni vad det bästa är? Chefen vet inte om en enda och vi fnissar bakom deras ryggar.

Vi hatar att vara på arbetsplatsen! Det är frustrerande att inte äga rätten att bestämma vad man ska göra, vad man ska säga, hur man ska se ut, vart man ska befinna sig etc. Vi är marionetter fastknutna till chefernas händer. Varje tråd vi kan klippa loss säger jag: ”heja!” och tar fram saxen ur bakfickan.

**********

Dagens låt:  M.I.A – Paper Planes (lyssna) (text) (tanka)
All I wanna do is BANG, BANG, BANG, BANG!
And click, KA-CHING!
And take your money

Annonser

Det här med skador orsakade av arbetet.

Störst och främst och värst är självklart stressen. Vi kan inte varva ner när vi kommer hem utan fortsätter i samma hysteriska tempo som på jobbet. Exempelvis att laga mat hemma sker med nåt i varje hand, alla plattor/köksapparater igång samtidigt, snabba steg och inte sällan tar det inte mer än 15 minuter (då tänker jag att ”vanligtvis” tar matlagning typ en timma). Sova är svårt. Varva ner är liksom inget man har tid med och de oregelbundna arbetstiderna gör det inte lättare med sömnen. Man vaknar om natten med bultande hjärta – fortfarande stressad! Drömmarna kretsar kring arga kunder som inte fått sin hamburgare, fritöser som segar, köket som glömmer ens beställning bland 100 andra, psykochefen som letar efter minsta fel, gråtande arbetskamrater. Och så botar vi detta varje morgon med en halvliter kaffe för att orka med en dag till. Rasterna domineras av nikotin och mer kaffe. Förstört psyke, lever och lungor.

Inom restaurang-branschen tjatas det ständigt om renlighet. Ett spel för gallerierna kallar jag det. Arbetsledningen är väl medveten om att ifall det skulle skötas på korrekt sätt skulle det krävas fler arbetare – det vill säga: mindre vinst. Många rengöringsmedel, vissa även förbjudna av svensk lag, är starka och det är inte ovanligt att man utvecklar allergier och utslag. Kan du inte städa kan du inte jobba kvar.

Vad hände med arbetsgivarens rehabiliteringsansvar? Arbetskamraterna vet inte om att det finns något sådant. Blir du sjukskriven av läkare pga. skador orsakade av arbetet får du sparken och måste kämpa envist för att ens få sjuklön! Det är så hysteriskt felvrängt!

Sjukanmälan sker med viss ångest. Rädsla att inte bli betrodd av chefen, tanke på arbetskamraternas extra arbetsbörda och din egen pengaförlust. Det sker systematiskt på många snabbmatsrestauranger att sjuklön inte ens betalas ut eller är felaktig (för låg). Arbetspass försvinner bara ur systemet och det låtsas som du aldrig ens varit schemalagd de dagarna du var sjuk.

Något som många restaurangarbetare bär på är souvenirer från jobbet i form av ärr och märken, främst på underarmarna. Något som orsakas av grillar, fritös-korgar, knivar, tunga brickor. Detta är något man ska anmäla till Försäkringskassan! Du kan få skadestånd. Även fast du kanske inte bryr dig om ärr/märken just nu så kan du om 10 år få cash för att opera bort dem. Hala golv är ett annat ständigt arbetsmiljöproblem. Man halkar omkull med risk att slå sig rejält, man går i 8-9 timmar och spänner hela kroppen. Specialskor med anti-halk-special-blablabla (modell 1488 är det enda som är roligt med dem! <– internt vänsterskämt, sorry) måste man betala för ur egen ficka.

Förutom att man får ont i kroppen av att inte kunna gå normalt så får man nacksmärtor av att ständigt böja på huvudet för att kolla i värmeskåp, kyl, lager. Ryggen tar stryk av tunga lyft (pommes frites kartonger, brödbackar, brickor m.m.). Huden är sällan vad den borde vara, som nämndes längre upp. Handleder protesterar av de monotona rörelserna i köket.

_

En historia. Något som hänt mer än en gång på snabbmatsrestauranger i Göteborgs-trakten är att fritöser vält över arbetare och orsakat massiva skador och naturligtvis otrolig smärta. Enligt representanter för Hotell- och Restaurangfacket (HRF) måste fritöser vara försänkta i golvet och det räcker inte med enbart spärrar på hjulen. Minsann! Av de alla ställen jag kollat detta på så är det inte en enda som har denna säkerhetsåtgärd. Snacka om att spela med folks liv!

Vi hatar att vara på arbetsplatsen! Med alla dess skador de ger på våra kroppar och liv. OCH BORGARJÄVLARNA HAR MAGE ATT SÄNKA ARBETSMILJÖVERKETS BUDGET MED 50 MILJONER!! Läs Cvaldas post om detta.

**********

Dagens låt: Helt Off – Jobba (lyssna) (text) (tanka album)
stämpla in somna bort
hoppas att dan är kort
chefen bara ger mig order
snackar massa skit och prackar på mig massa normer

Snabbmatsrestaurang. Nyanställda är i allmänhet 16-18 år utan större arbetslivserfarenhet och mångas första ”riktiga” jobb med anställningskontrakt, lön, arbetskläder osv. Välkomna till arbetslivet! skriks det ut. Välkomna till helvetets sjunde krets är det korrekta som det snart ska visa sig.

Första dagen. Plötsligt har du en arbetsledare/chef bakom ryggen som skäller på dig hur otroligt sämst du är, att du slår in i kassan fel, dressar hamburgarna fel, tilltalar kunderna fel, plockar maten fel.. Saker som inte ens är ditt jävla problem: att chefen inte tillåter ordentlig utbildning, utan det måste hela tiden tjänas pengar via försäljning eller produktion. Men framför allt: du är för långsam! Snabbare! Stressa! Hämta drickan först, ställ den i rätt hörn av brickan, därefter spring efter burgaren och sist spurta efter pommes fritsen. Allt med ett leende och på en tid under 30 sekunder. Och ni har tidsräknare i kassasystemet som chefen kan kolla när helst han vill och därefter ge dig en ny utställning om dålig servicetid. Dina kunder ber dig tillochmed att ta det lugnt eftersom du inte ens kan prata i normal takt på grund av den höga stressnivån. Första rasten är det direkt in på toaletten och bryta ihop. Psyket är helt slutkört, det känns som om hjärnan har steks.

_

En historia. Ung kille på 16-17 år tvingas inför hela personalstyrkan be om ursäkt, det var hans fel, att arbetet gått så dåligt idag. Och/eller så tvingas han ut i restaurangen för att gå runt till kunderna och be om förlåtelse för dålig service. Förnedring och felriktad fokus deluxe!

Vi hatar att vara på arbetsplatsen! Våran hämnd tar sig olika uttryck. Någon som fick sparken, pga. av för lite stress, lämnade mat på de mest otillgängliga ställena i hela restaurangen. Haha, fan vad det kom att lukta illa efter några veckor! Andra snor mat, toalettpapper, köksutrustning, rengöringsartiklar m.m. under sin uppsägningsperiod. Eller varför inte irritera chefen mer genom att vid gapande om snabbare, snabbare, snabbaaareee! så sänker man arbetstempot och börjar maska. Den sista lyxen kunde enbart fast anställda njuta av fullt ut.

Alla gråter de första dagarna – och allt du kan göra är att fortsätta jobba på.

**********

Dagens låt: Afasi & Filthy – Jobb (lyssna) (text) (tanka album)
Kanske till och med kvällar och helger med massa tur kan man få sej en rast
Man ska väl inte klaga antar jag för vårt land är ju tryggt
Aldrig krig, knappt nån svält – men fan inget anställningsskydd

Början på detta inlägget kom för längesen efter att Kim Müller levererade en intervju med en Punkt Se-utdelare. Sicka minnen som återkom! Jag letade rätt på min gamla blogg (som jag inte hade energi att hålla igång) och satte eld på mitt svalnade hat för bemanningsföretag och de sablarns skitjobben man tvingas ha.

Gällande Punkt Se vet jag inte vart jag ska börja i härvan av helvete..

Du står utomhus i sex månader. Det regnar ofta, blåser, snöar, haglar, är skitkallt och knappt uthärdligt. Dina arbetskläder består av: tygskor i conversemodell, tunn vindjacka och hoodtröja. Kylan är ofta så illa att det gör fysiskt ont.

Nedan följer olika pissiga situationer vi försattes i, vad som gjordes och hur det hade kunnat förbättrats. Påpekas först ska att tidningsutdelarbranschen är mycket svårorganiserad; alla utdelare gick under provanställning, för viss tid vid behov. Alla som var besvärliga fick snabbt kicken. Alla arbetare var utspridda över Västra Götaland vilket gjorde det svårt att ens veta vilka ens arbetskamrater var.

Du går upp 04:30 varje morgon för att direkt ta kollektivtrafiken till jobbet (orkar aldrig käka frukost) och blir tilldelad ett antal buntar tidningar på plats. Alla tidningarna ska delas ut. Arbetsköparna, via gruppcheferna, för noggrann statistik på hur många tidningar som delas ut på platsen X mellan 06:00 och 09:00. Själva får ni aldrig reda på den statistiken utan hotas bara konstant om att ni delar ut för få tidningar. Lösning: du är effektiv ett arbetspass och räknar själv hur många tidningar som går åt. Gångerna därefter slappar du och dumpar antalet tidningar som ”borde” ha delats ut. Bättre: gör detta kollektivt. Undergräv arbetsköparens kontroll genom att skaffa en blogg där arbetskamraterna själva kan fylla i tidningsåtgång på specifikt utdelningsställe.

Det var inte tillåtet att prata med sina arbetskamrater eller ”konkurrerande” tidningsutdelare (City/Metro). Blev du påkommen ledde det till varning. Tre varningar = sparken. Argument till detta förbud fanns det inte. Däremot påstods det att vi flirtade med City/Metro.. (Sic!) Lösning: snacka så länge ingen överordnande ser det. Bättre: ge blanka fan i reglerna, bestrid dem genom facket, snacka med allt & alla hela tiden – ALLIHOPA.

Övervaknings/terrorapparaten de använde mot oss var sjuk. Först hade vi gruppchefer som bossade över ett visst antal utdelningsplatser. De fick kicken på lika löpande band som oss ”vanliga” så jag fattar verkligen inte deras lojalitet gentemot arbetsköparen. Anyway, de sprang runt och spionerade på oss, gömde sig bakom husknutar, åkte förbi med spårvagnen osv. för att glo på hurvida vi skötte oss på det allra effektivaste sättet, inte bröt mot några regler m.m. Galna! Därefter sände bemanningsföretaget ut folk, civilklädda, på stan för att spana på vår effektivitet. Galna! Sen hade vi även Punkt Se-folk som, civilklädda också, gömde sig lite överallt och övervakade oss. Galna! Lösning: varna varandra när arbetsledare/känd spion närmar sig. Bättre: vinna över arbetsledarna och få dem att skvallra ut vilka som spionerar, outa spionerna på internet, undergräva hela hiearkin/makten.

Ni kan ju tänka er vad att arbeta utomhus oktober-mars gjorde med ens hälsa. Här kom det in fler fula tricks från bemanningsföretaget; det var inte tillåtet att sjukanmäla sig! Terror at it’s worst! Du fick en varning om du inte kom till ditt arbetspass, okok förståeligt, men detta gällde även om du ringde och meddelade dig som sjuk! De ifrågasatte är du verkligen sjuk? Du låter inte särskilt sjuk, vi tror allt att du kan komma till ditt pass. Vad är du för sjuk? Kan du skaffa sjukintyg? Nehej, inget sjukintyg, du får du åka iväg och dela tidningar nu då. Och glöm inte att du måste dela ut minst 1000 idag. Sjuklön var inget vi fick heller för den delen. Lösning: ta en facklig förhandling om det. Vägra terror, stå på oss. Driv in media, dra företaget i smutsen med så mycket skitsnack det bara går. Bättre: alla sjukanmäler sig organiserat. Uteblir sjuklön, vägra jobba.

Mitt i vintern (typ 4 månader för sent) kommer äntligen våra vinterkläder, jackan är faktiskt bra, ingen hade förväntat sig det! Mössan är det fulaste ever, vantarna alldeles för tunna. Lösning: tusen kilo kläder under allt, strunta i att ha på sig det värsta (tunnaste kläderna). Bättre: vägra jobba under sådana förhållanden, alla ställer sig inomhus (köpcenter, pressbyrån etc.), stannar hemma tills arbetskläderna är anpassade för utomhusarbete.

ORAGNISERA ER! Heck yeah. Vi gjorde det till slut. Vår situation var ohållbar och det fanns nog inte många arbetsrättsregler som bemanningsföretaget inte brutit mot. Sju stycken blev vi genast och Driftsektionen Punkt Slut av Göteborgs LS föddes. Tyvärr var vi för oerfarna och det var alltför mycket som behövdes stridas om och organiseras. Vi hade inte energin. Det hade krävt oss på heltidstjänst. Vi fick ta det mest akuta.

En av oss hade fått spraken, per mail (!), för ineffektivitet. Sktisnack! Genast bestred vi och vann.

_

En historia, något roligt som faktiskt hände: Inom den första månaden Punkt Se startade i Göteborg så visade utdelarna vad de tyckte om sina jobb. De satte eld på ett Punkt Se-ställ för att, brinnande, köra ner det i älven. Detta iförda sina Punkt Se-kläder! De åkte aldrig fast. Hell yeah! Veckan efter påpekar våra arbetsköpare i ett mail att det faktiskt inte är tillåtet att kasta tidningar eller pirror [tidningställen] i älven. 🙂

Vi hatar att vara på arbetsplatsen! Jag äcklas när jag tänker på vad jag faktiskt uträttade för Punkt Se ändå. Alla tidningar jag delat ut. Alla falska leende jag har uppbringat. Alla dagar, veckor, månader som blivit förstörda för mig. Förkylningarna som aldrig slutade, puckona som trakasserade en varje arbetspass (då syftar jag inte till de som står över mig i hierarkin utan de som jag delade ut tidningar till).

fisk31