april 2009


Allright –> Egentligen beror ju den mesta irritationen på att man konstant är underbemannade, stressade och har press från chefen. Jag har förträngt rätt mycket av de flesta djävlarna till kunder, nedan är några jag minns (finns fler och värre). Detta är ett gnäll-inlägg.

Specifika fall:
– Kvinnan som blev fly förbannad mitt i lördagsrushen på oss för att hon inte fått sin burgare. Hon hade köpt nåt som vi endast gör på beställning, vilket dröjer 4 minuter. Väntetiden är nåt vi alltid informerar om, just för att slippa ta skit. Det går 4 minuter… Hon ställer sig mitt i restaurangen och skriker ”Var är min hamburgare!? Varför har jag inte fått den ännu!?! Förstår ni hur jävla hungrig jag är!?!” Värre idiotbeteende får man ju leta efter. Jag var så otroligt sugen på att svinga över kassadisken och ge henns två-tre blåtiror. Jag kokade.
– Det var inte lång kö, 3-4 personer. Min arbetskamrat skulle gå på sin rast och avslutade därmed sin kö genom att be kunderna bakom den hon serverade att flytta till min kassa. Detta är något som upprör den kvinna som står i kön. När hon kommer fram till mig börjar hon gnälla på mig om långsam service och att mina arbetskamrat inte sköter sitt jobb. Nähä?! Och du vet bättre!? Eller vill du förneka min arbetskamrat rast!? Håll käft! Håll käft! Jag bryyyr mig inte! Ironiskt nog orsakade hennes fem minuters (lång tid inom snabbmat) klagosång ännu långsammare service.
– Nazist-jävlen som hade MAGE att sucka ”åh nej, jag fick svartingen” över att ha hamnat i en kassa där min arbetskamrat jobbade! Puckot betalade med kort… och mer tänker jag inte säga vad som hände med det, ni får gissa..
– Mannen som skriker på min arbetskamrat; ”inkompetenta, efterblivna människa som inte ens klarar av att jobba på snabbmatshak!! Du måste ju vara komplett dum i huvet!!” Det är så pass brutalt att att min arbetskamrat tvingas lämna kassan för att gråta ut. Anledning till denna skitbehandling? En specialbeställning till köket hade missats, varpå kunden fått vänta i tio minuter. Jag funderade på om mord inte ändå var rättfärdigat..

Kategorier:
– Barnfamiljer. Flyttar aldrig tillbaka barnstolen efter sig. Lämnar bricka, muggar, förpackningar, ketchup, dipsåser, pommesfrittes, servetter i en världens röra över fyra bord samt golvet. Ok, har inte själv barn och vet inte hur det är att mata dom. Men va faen, jag har mycket svårt att tänka mig att dessa lämnar sina matbord hemma i sånt skick.
– Vanebeställaren, fram till kassan, rabblar upp sin beställning i 150 och blir sur – eventuellt småflinar nedvärderande med blicken ”är du ny här eller” – när man inte hinner slå in det.
– Petiga jävlar, ”min Big Mac ska vara med QP-lök istället för vanliga, utan gurka, extra ost, brödet utan frön, ingen senap och extra ketchup!” Sådana beställningar tar lång tid, stressar upp kassa- och kökspersonalen, blir ofta fel och då får vi en utskällning. Ge blanka fan i att göra CP-beställningar (undantaget allergiker) och peta bort gurkan själv din satans puckade latmask!
– Osolidariska jävlar. Sånna som inte bryr sig ett jota om att det är skitmycket folk och kan ställa sig och sucka i kön om långsam service, därefter vara otrevliga i kassan för att avsluta med att lämna brickan på bordet – dock enbart brickan – resten ligger över bordet + golvet. Kill! Kill! Kill!

Övriga som borde få stryk: de som kallar en lilla gumman. De som lever efter ”kunden har alltid rättoch kan hävda sin åsikt till leda. De som inte kan klockan dvs. 5 minuters väntetid = 5 minuters väntetid – INTE komma och skrika på kassan efter 4 minuter att de väntat i en kvart.

Jag blir fortfarande förbannad bara jag tänker på sådana här idioter! Vad är erat jävla problem! En dag får ni frityrolja i ansiktet och nuggets uppkörda i röven! 01.17:

Don’t fuck with the people handling your food!

En historia. Den lokala MUF-ordföranden har fått en loska i sin cola. Snutar fått samma ”extra ingrediens” i sina hamburgare. Otrevliga får gammal mat. Suck it!

Vi hatar att arbeta, vem fan vill stå ut med en sån här arbetsplats! Låten nedan var ofta den första att gå igång på mp3n så snart man hade rast, passade utmärkt!

**********

Dagens låt:  Gatans Lag – Hata folk  (lyssna) (text) (tanka album)
Jag hatar dej, jag hatar folk!

Jag minns året Göteborgs LS hade parodi på Svenskt Näringsliv som tema för vårat 1 maj arrangemang. Klistermärkena sa: ”Svensk Näringsbrist – Vi vägrar arbeta för svältlöner!” och från den dagen de kom från tryckeriet var du helt bestämd på att Svenskt Näringslivs entre skulle beprydas dagligen. Vilket den också var. Fan, jag borde ha tagit kort..

Jag kommer ihåg blockaderna under SACs A-kassestrejk. Så klart var du rappast i käften när någon borgare skulle jiddra om att slå sig igenom våran linje. Du satte dem på plats med en enda mening och fick samtidigt hela blockaden att skratta ut dem.

För att inte nämna den gången du satt vid förhandlingsbordet, fick nog av arbetsköparens skitsnack och skällde ut honom så högt att mötet i rummet bredvid tystnade i ren hänförelse. 🙂

Din kropp orkade inte längre. Vi orkar ännu, och för din skull kör vi på extra hårt. Fan J, vi kommer sakna ditt humör, ditt härliga klasshat, ditt smittande skratt, din styrka i att aldrig ge upp.. Du hade hjärtat på rätt ställe! Du saknas oss!

jovan2

**********

Dagens låt: Leonard Cohen – So long Marianne (lyssna) (text)
its time that we began
To laugh and cry and cry and laugh about it all aga
in

Vi skrattar mot er, åt er – aldrig med er. Det finns ingen enklare förnedring än att få chefen att fatta det. Ofta ska ju chefen va polare (NEJ! någon som närsomhelst hugger dig i ryggen är INTE din vän!) och när detta mangement-trams misslyckas är det humor. Det är även att ta chefen i örat och säga ”den gubben gick inte!”.

personalfesterna dricker chefen öl och har jätteroligt med sina ”med”arbetare. Tror han ja. Vi skattar åt chefens försök att vara en i gänget, vi ignorerar ut karriäristerna, vi beter oss hundra gånger roligare (inget jävla lame spex á la chef – typ sätta slipsen runt huvet) och vi dumpar festen så snart gratis-drickan är slut.

Vi skrattar åt chefen när han får den-där oförstående blicken inför ett arbetsmoment ”på golvet” som han inte kan. Och inte fattar när man förklarar, blir nervös och chefen märker själv hur pinsamt det ser ut. HAHA! In your face!

Chefen förstör våra liv så personpåhopp är helt korrekt! Chefen är fet, luktar illa, är IQ-befriad, ointressant och är Hitler själv (bara mustaschen som saknas!). Utseendet är ofta lätt att gå på och driva med då det är något som många är känsliga för. Gräv fram kunskaper från högstadiet och slå riktigt lågt under bältet!

Vi flinar stort när chefen gjort fel och får skäll av sina högre chefer. Haha, han blir som en liten pojke som skäms inför fröken. Väldigt underhållande att se någon man avskyr få skit och att se öfvre ledningens fjantiga sandlådenivå är som att kolla MTV-dokusåpa.

Det här garvade jag häcken av mig. Eller *roflmao* som jag hört det heter @ internet nuförtiden. (Rolling On The Floor Laughing My Ass Off)

Två små detaljer skiljer det röda M:et på skylten till strippklubben från hamburgerkedjans logotyp: på toppen av vardera böj sitter en liten bröstvårta.

idiotclub

Till chefens dörr!

En historia. Chefens chef försöker att joina arbetarnas bord under en personalfest – på sämsta möjliga vis. Bryter in i samtalet med att försöka provocera den fackanslutna arbetaren. Möts med total ignoration och blir behandlad som luft. ”Guuu-huud va patetiskt! Nu går vi å tar en cigg!” sägs extra högljutt, alla in i rökrummet och när chefens chef försöker komma in även dit råkar arbetarna stå för dörren och det är ”fullt”. Asflabb utbryter när han tvingas gå därifrån med svansen mellan benen. Nej du, den gubben gick inte! Detta är IRL, utanför när du köper våra liv, du har ingen makt – så bara KÅM DÅ!

Vi hatar att vara på arbetsplatsen! Vår gemenskap i humorn håller ihop vår ork att befinna oss på arbetet. Förnedra oss med meningslösa skitjobb – vi förnedrar er.

**********

Dagens låt:  The Hives – Walk idot walk  (lyssna) (text) (tanka album)
See the idiot walk
See the idiot talk
See the idiot chalk up his name on the blackboard