Förra helgen genom fördes inte bara en, inte två – utan TRE ockupationer runt om i Sverige. En i Liljeholmen Stockholm. En i Farsta Stockholm. Och en i Visby.

Användningen av ockupation som politisk metod har återkommit på banan det senaste året. Jag minns dock redan 2005 då det ockuperades i Visby. Ockupationen föregicks av en proteststorm mot kommunfullmäktiges beslut att bygga en kongresshall för 50 miljoner. Resten av pengarna skulle komma från EU-bidrag. Detta var priset för enbart själva bygget, inte drift, underhåll osv. som kommunen fantiserat var en investering. Kongresshallen förespåddes gå back då det redan fanns flertalet kongresshallar runt om i landet. Politikernas att denna var ”historiskt & naturskönt” placerad bet inte på någon. Den kallades ”skrytbygge” i folkmun och en undersökning, gjord av Högskolan på Gotland, visade att 68,8% av gotlänningarna var emot bygget.

Politikerna sket i insändare, missnöje och kuppning av talarstolen (på ett kommunfullmäktemöte) och lade inte ens energi på att motargumentera. Bara körde över gotlänningarna med en arrogans á la ”vi vet bättre än er!” Som grädden på skiten skulle sommarfritidsgården, även benämnd som ”ICA-lagret”, rivas för den låg just på den plats kongresshallen skulle byggas! Samtidigt fick vi även se skatehallen, replokalen och graffitihuset (tre separata hus) rivas, varav de två första för att bygga flashiga bostadsrätter och den sistnämnda då politikerna inte ville rusta upp lokalen. Tiden innan/efter ockupationen drogs det även drastiskt ner på personal inom Visby lasarett och det beklagades högljutt över de stora barngrupperna i förskolan då det även drogs ner på förskolelärare.

Fuck it. Vi fick nog.

Dagen för det symboliska ”första spadtaget” – kommunpampar, byggherrar, media och en tårta på plats – kastas det ut banderoller från huset och nedanför vecklas det ut en 20 meter stor banderoll med texten ”50 miljoner åt HELVETE!”. Aktionen var ett enda stort IN YOUR FACE! – spadtaget ställdes in, pamparna var urilskna, media exalterade.

GT13_300_3170622

Stödet lät inte vänta på sig. Tidningarnas insändarsidor växte från en sida till två, tre, fyra då det kom så mycket stöduttalanden att redaktionerna var tvungna att lägga till extra sidor. Utanför det ockuperade huset tutade bilar glatt, människor kom förbi, berömde och snackade skit om politikerna. Politikerna själva, moderat till sosse, kallade oss ockupanter för ”ett misslyckande i demokratisk fostran” och att vara ”respektlösa mot demokratin”. Vi stod mest och gapade åt deras uttalanden för att sedan skratta då politikerna faktiskt pratade om sig själva. Helg/nöjessidorna i lokaltidningen dissade även politikerna:
Inne:
1. Gamla byggnader
2. Uppror
3. Banderoller
4. Slagord
5. Nej-sägare
Ute:
1. Kongresser
2. Hallar för kongresser
3. Kongress-deltagare
4- Kongress-personal
5. Jan Lundgren
[ansvarig politiker och hetsare mot ockupationen]

Till skillnad från dagens ockupationer så vändes inte siktet till att göra det till en polisiär fråga istället för en politisk. Så klart pratades det om att det faktiskt var olaga intrång och ett brott, men det ansågs vara civil olydnad vilket var respekterat och hyllat. Trots att det var nationella insatsstyrkan (lol!) som plockade ut ockupanterna efter två dagar var det aldrig lagbrottet som var i fokus.

Vi hatar fortfarande kongresshallen. Nu står den klar i sin betong och stora glasfönster, bredvid Almedalen (där gotlänningar dricker öl, har picknick och lokala orkestern spelar på scen – förutom under den förhatliga Almedalsveckan då politikertoppar, lobbyister och företag ockuperar vår älskade park) och jag fattar fortfarande inte när vi vanliga gotlänningar ska använda den fucking kongresshallen?

PICT0032

Annonser