januari 2010


En tjej sparkades från sitt jobb på McDonalds då hon bloggat nedsättande om arbetsplatsen. Hihihi, you go girl! Och hata snabbmatshelvetet till döden! Jag vet vilket rövhål till arbetsplats (om det ens är värdigt det namnet) det är och när vissa som kommenterat att det bara är ett enskilt McDonalds, att den sparkade är gnällig, hävdar kollektivavtalets ”lojalitet mot arbetsgivaren” osv. skrattar jag enbart hysteriskt! 🙂

Personligen har jag jobbat på 7 olika McDonalds – samma skit överallt. Jag har vänner som jobbat på Burger King och Max och ytterligare fler McDonalds – samma skit överallt. Det bryts mot säkerhetsföreskrifter, hygien, Lagen om anställningsskydd (LAS), Medbestämmandelagen (MBL), Arbetsmiljölagen, Arbetstidslagen, kollektivavtal, fuskas med löner, betalas inte ut sjukersättning, betalas inte ut semesterlön, utförs psykisk terror, mobbning, skriks, gapas och stress från golv till tak.

Bryter jag min lojalitet mot min arbetsköpare nu? JAG HOPPAS DET! KOM DÅ!


Andra: Svensson, Kim Müller, Röda Malmö, Ola Möller, absolutjohan.

Media: SvD, DN, NA, N24, Svt, AF, SyS, Metro.

Att återhämta sig från arbete är som att repa sig från en baksmälla. Dagen efter är man trött och seg. Slutkörd. I behov av mat och man har ”rätten” att äta vad fan man vill för det är synd om en. Man vill bara dega i soffan hela dagen och titta på meningslösa program på MTV. Göra ingenting och bara ha friheten att skita i alla livets ”måsten”.

Den stora skillnaden är att jobb är något man påtvingas medan fylla är något självvalt. I alla fall till viss del. Det finns inget goare än en kall öl efter jobbet ”för att varva ner” och för att glömma bort att man måste gå dit alldeles strax igen.

Det är bara en ond cirkel..

Häromveckan snackade jag och en arbetskamrat skit om chefen. Arbetskamraten lägger den klarsyntaste analysen och jag bara måste dela med mig av den för den är så talande om min chef:
– Är man förkyld har chefen halsfluss
– Har man stukat foten har chefen brutit benet
– Problem med synen? Chefens vän är blind
– Har man astma har chefen cancer

Är man rökare är det ens eget fel att man hostar när man är förkyld. Ramlar drickan över en på lagret är det vårat, de anställdas, fel att konstruktionen är ostabil. Det finns liksom ingen hejd på hur mycket chefen kan skylla ifrån sig och samtidigt försöka framhävda sig själv som den det är mest synd om.

Nej, fuck you chefsjävel! Det är enbart patetiskt!

Jag hatar min chef.

Mina första månader var jag tvungen att läras upp av fittchefen. Vilket innebär att hon behandlar en som man är en olydig 5-åring och hetsar en och blir jättearg om man gör fel – samtidigt som hon tjatar om att man ska fråga heeela tiden så inget blir fel. Min themesong, för särskilt denna period – så snart jag va i hissen eller på toaletten, ute för en cigg eller fittchefen befann sig i annat rum – CHEFSFITTA DU ÄR EN HORA!! Remake på Kartellens Fuck Aina.

Jag hatar min chef från djupet av mitt hjärta. Hon är en falsk kärring till psykfall. Letar fel, älskar att hitta dem och påvisa att hon vet bra, bättre, bäst. Och så få ge en liten utskällning på det också så att hon kan sparka ner en lite till så hon kan klättra i status i sitt eget huvud (för vi anställda föraktar henne ju enbart mer och mer). Hon kan va rent elak för att sedan kasta ur sig ett tillgjort skratt. Dagen hon hamnar på löpsedlarna, gripen för vansinnesdåd, och satt i sluten rättpsykiatrisk vård kommer jag inte att va det minsta förvånad.

Det finns ett pass varje vecka som roteras runt bland de anställda. Det går under betäckningen ”helvetespasset”. Det innebär att man jobbar ensam med fittchefen i 4-5 timmar.

Fittchefen vet att hon är hatad. Inte bara illa omtyckt. Utan hatad. Ibland när hon går hem för dagen kan hon häva ur sig ”nu går jag så blir det mycket bättre stämning här”. Vilket är sådant patetiskt försök att få oss att svara ”nejnej, trist att du går, vi ses imorgon!”  Självklart är det då man låtsas som man inte hört ett ord och får fittchefen att skämmas att hon ens öppnat käften då det blir så pinsamt uppenbart att hon är hatad.

Man trippar på tå runt fittchefen. Bästa metoden är att nicka och säga ”javisst!” på alla tillsägelser och sen låta det gå in genom ena örat och ut genom det andra. Vara på överbra humör så hon inte har minsta lilla utrymme att bossa med en.

Mina arbetskamrater är, som alltid, guld! Vi enas i avskyn mot chefen. Oviljan att jobba. Tröttheten på det monotona arbetet. Irritationen över otrevliga kunder. Blicken på klockan när den kryper mot arbetspassets avslut. Småsnacket om våra familjer. Skratten över våra utekvällar. Allt ytligt, men vi förstår varandra.