Arbete


Jag hatar att stänga. Jag hatar att stänga. Jag hatar att stänga. Jag hatar att stänga. Jag hatar att stänga. Jag hatar att stänga. Jag hatar att stänga. Jag hatar att stänga!!

Ensam i två timmar. Köerna tar aldrig slut. Jag får skrika på folk att inte komma in i butiken. Jag är hyperstressad och har inte hunnit med något av det som måste göras. Jag blir sen därifrån och jag hatar från botten av mitt hjärta att jobba över för det ger inga extra pengar.

I sömnen är jag stressad. Sover dåligt och mår dåligt i sömnen. Ångest.

Dagen därpå har jag äntligen fått sova ut och humöret är tillbaka på det vanliga.

Tacka fucking blanka fan så ringer chefskärringen och KLAGAR på min stängning. Jag gråter av ilska för att hon har mage!
Jag förstår att du hade mycket att göra igår, men det här, det här, det här och det här är saker du måste fixa!
Svarar man jag vet blir hon sur, svarar man bara ja/nej blir hon sur – man måste balansera det perfekt för att undvika en utskällning. Det är som att försöka hantera en psykiskt labil människa och hindra från att den går bananas och börjar skada en.

Så i framtiden ska vi anställda köra ännu hårdare på att skita i att vi har köer ut genom dörrarna, göra det som chefen kan anmärka på och ge upp det där med service. Vårat motto sen länge är ”…så att kärringen inte har nåt att klaga på”
– alla vet att det är så det funkar, utom chefen.

Annonser

Myster shopper är då en anonym kund som testar butikens kvalité. En människa som kontrollerar oss när chefen inte är där. Som när som helst kan komma och beställa en kaffe; och frågar du inte om ”latte-cappucino-eller-vanligt-kaffe” och ”liten-eller-stor” och ”ska- du-ha-en-bulle-till-för-fem-kronor” och ”har-du-kaffekort-då-får-du-sjätte-gratis”. Eller en dricka: ”ska-du-ha-två-för-tjugofem” och ”lägg-till-en-tia-och-du-får-en-tidning”. Eller en lott: ”ska-du-inte-testa-miljon-lyckohjulet-istället-den-kostar-bara-tjugo-ska-man-skrapa-tre-lika-du-kan-vinna-upp-till-en-miljon-och-även-chans-att-vara-med-i-tv”. Man blir fan sjuk i huvudet! Fatta att rabbla detta hundratals gånger per dag!

Ställer du inte samtliga rätta frågor, ler och hälsar och ser i ögonen och tackar och frågar om kvitto och säger växel och ”tack-och-hej-då” och har på dig rätt kläder med rätt pin, keps och inga smycken eller tatueringar och butiken ska se prydlig ut med alla skyltar rätt och raka rader på colan och kexchokladen och inga tidningar som står snett eller hyllor som gapar tomma. Ja, då får butiken dåligt betyg och chefen blir förbannad.

Aldrig ska man få slappna av, snacka vederbörligt skit med arbetskamraterna, sätta sig ner i fem minuter.. Inte ens när chefen inte är där! För du vet aldrig vem förrädaren är som bevakar dig.

Ofta tycker jag rakt av att folk bör fucking förstå att jag inte sitter i kassan för att jag VILL. Folk bör uppskatta ifall jag småtjattrar med mina arbetskamrater och trivs. Folk bör gilla att slippa få trettio frågor bara för att de vill ha en liten svart kaffe. Folk bör tycka om att inte handlat för mer än beräknat. Men nej, idiotfanindustrin, som aldrig kan få nog av meeer pengar, hittar på all världens cp-stasi för…..ja varför. Jag hoppas det är för att chefsjävlar inte litar på sina anställda. För fucking fuck you fuckers – mer kontroll – mer hat.

Samtidigt som man ska ha 100% på sina mystery shoppers så underbemannar butikerna konstant för att pressa ner lönekostnaderna. Fan skyll er själva!

..igen!! När ska fucking jävla skitchefen fatta att jag har ett jävla liv utanför jobbet?! Jag lever inte för att arbeta – jag arbetar för att kunna leva!

Ja, detta började då med att fittchefen ringde mig för fem minuter sen och bad mig jobba på fredag 14:00-22:00. Jag sa genast att jag inte kunde då jag skulle jobba på ett annat ställe klockan 23. Hon blev sur, påpekade att jag faktiskt var extraanställd och minsann skulle ställa upp! Att jag var upptagen på annat håll var inte okej och undertonen var att jag ständigt skulle vara tillgänglig för jobb. Det var även inte okej att jag hade andra åtaganden då det kunde kompromissa med mina möjligheter att vara tillgänglig för jobbet. Det låg i luften som att hon skulle ge mig sparken rakt av över telefon!

Och imorgon är det – känt som ”helvetespasset” – 5 timmar ensam med fittchefen för min del. Gud vad jag kommer få skit för att jag ens tvekade till att ta passet. För ja, jag accepterade att jobba – cash is king och jag orkar inte ha hennes dåliga humör över mig i en månad.

En tjej sparkades från sitt jobb på McDonalds då hon bloggat nedsättande om arbetsplatsen. Hihihi, you go girl! Och hata snabbmatshelvetet till döden! Jag vet vilket rövhål till arbetsplats (om det ens är värdigt det namnet) det är och när vissa som kommenterat att det bara är ett enskilt McDonalds, att den sparkade är gnällig, hävdar kollektivavtalets ”lojalitet mot arbetsgivaren” osv. skrattar jag enbart hysteriskt! 🙂

Personligen har jag jobbat på 7 olika McDonalds – samma skit överallt. Jag har vänner som jobbat på Burger King och Max och ytterligare fler McDonalds – samma skit överallt. Det bryts mot säkerhetsföreskrifter, hygien, Lagen om anställningsskydd (LAS), Medbestämmandelagen (MBL), Arbetsmiljölagen, Arbetstidslagen, kollektivavtal, fuskas med löner, betalas inte ut sjukersättning, betalas inte ut semesterlön, utförs psykisk terror, mobbning, skriks, gapas och stress från golv till tak.

Bryter jag min lojalitet mot min arbetsköpare nu? JAG HOPPAS DET! KOM DÅ!


Andra: Svensson, Kim Müller, Röda Malmö, Ola Möller, absolutjohan.

Media: SvD, DN, NA, N24, Svt, AF, SyS, Metro.

Att återhämta sig från arbete är som att repa sig från en baksmälla. Dagen efter är man trött och seg. Slutkörd. I behov av mat och man har ”rätten” att äta vad fan man vill för det är synd om en. Man vill bara dega i soffan hela dagen och titta på meningslösa program på MTV. Göra ingenting och bara ha friheten att skita i alla livets ”måsten”.

Den stora skillnaden är att jobb är något man påtvingas medan fylla är något självvalt. I alla fall till viss del. Det finns inget goare än en kall öl efter jobbet ”för att varva ner” och för att glömma bort att man måste gå dit alldeles strax igen.

Det är bara en ond cirkel..

Häromveckan snackade jag och en arbetskamrat skit om chefen. Arbetskamraten lägger den klarsyntaste analysen och jag bara måste dela med mig av den för den är så talande om min chef:
– Är man förkyld har chefen halsfluss
– Har man stukat foten har chefen brutit benet
– Problem med synen? Chefens vän är blind
– Har man astma har chefen cancer

Är man rökare är det ens eget fel att man hostar när man är förkyld. Ramlar drickan över en på lagret är det vårat, de anställdas, fel att konstruktionen är ostabil. Det finns liksom ingen hejd på hur mycket chefen kan skylla ifrån sig och samtidigt försöka framhävda sig själv som den det är mest synd om.

Nej, fuck you chefsjävel! Det är enbart patetiskt!

Jag hatar min chef.

Mina första månader var jag tvungen att läras upp av fittchefen. Vilket innebär att hon behandlar en som man är en olydig 5-åring och hetsar en och blir jättearg om man gör fel – samtidigt som hon tjatar om att man ska fråga heeela tiden så inget blir fel. Min themesong, för särskilt denna period – så snart jag va i hissen eller på toaletten, ute för en cigg eller fittchefen befann sig i annat rum – CHEFSFITTA DU ÄR EN HORA!! Remake på Kartellens Fuck Aina.

Jag hatar min chef från djupet av mitt hjärta. Hon är en falsk kärring till psykfall. Letar fel, älskar att hitta dem och påvisa att hon vet bra, bättre, bäst. Och så få ge en liten utskällning på det också så att hon kan sparka ner en lite till så hon kan klättra i status i sitt eget huvud (för vi anställda föraktar henne ju enbart mer och mer). Hon kan va rent elak för att sedan kasta ur sig ett tillgjort skratt. Dagen hon hamnar på löpsedlarna, gripen för vansinnesdåd, och satt i sluten rättpsykiatrisk vård kommer jag inte att va det minsta förvånad.

Det finns ett pass varje vecka som roteras runt bland de anställda. Det går under betäckningen ”helvetespasset”. Det innebär att man jobbar ensam med fittchefen i 4-5 timmar.

Fittchefen vet att hon är hatad. Inte bara illa omtyckt. Utan hatad. Ibland när hon går hem för dagen kan hon häva ur sig ”nu går jag så blir det mycket bättre stämning här”. Vilket är sådant patetiskt försök att få oss att svara ”nejnej, trist att du går, vi ses imorgon!”  Självklart är det då man låtsas som man inte hört ett ord och får fittchefen att skämmas att hon ens öppnat käften då det blir så pinsamt uppenbart att hon är hatad.

Man trippar på tå runt fittchefen. Bästa metoden är att nicka och säga ”javisst!” på alla tillsägelser och sen låta det gå in genom ena örat och ut genom det andra. Vara på överbra humör så hon inte har minsta lilla utrymme att bossa med en.

Mina arbetskamrater är, som alltid, guld! Vi enas i avskyn mot chefen. Oviljan att jobba. Tröttheten på det monotona arbetet. Irritationen över otrevliga kunder. Blicken på klockan när den kryper mot arbetspassets avslut. Småsnacket om våra familjer. Skratten över våra utekvällar. Allt ytligt, men vi förstår varandra.

Nästa sida »