Klasshat


Jag lyssnar på tysk radio. Jag kan ingen tyska. Jag läser en dansk bok, men jag kan inte danska. Målet är att lära mig på egen hand, inte betala 3990:- som kursjäveln kostar på universitetet. Jag har aldrig ens fattat att viss utbildning kostar, ja alltså kostar annat än den pissdyra kurslitteraturen man hör studenter gnälla över. Tack Babbel jag hitta på nätet, kurser som det faktiskt känns som man lär sig nåt användbart och slipper sitta på universitet och skämmas över att man inte ens har gymnasiebetyg.

Jaha, varför lära sig tyska och danska? Därför det stod mellan att jobba mot att kunna flytta från sverige och börja knarka. Tillvaron är så långrandig och vetskapen att den inte blir mer än så här är ju outhärdlig. Jobba, sova, äta lite pasta, supa när tid finns. Hjärnan har slutat arbeta av sig själv och skönt är väl det – det är värre att gå tillbaka till jobbet när man varit ledig sina precious två-dagar-på-raken-varannan-vecka och hunnit märka hur jobbet suger livslusten ur en. Det är ju fan helt hopplöst.

Numera tjänar jag några tusen mer än McDonalds och jag minns paniken när man låg minus 500:- men inte fan är livet glassigare för det. Jag jobbar sex dar i veckan, ledig varannan helg. Ohhoj vad den lediga helgen är helig! Tyvärr resulterar det i nyårsaftonsyndromet; jag-ska-ha-så-jävla-roligt-men-överhypear-och-hela-kvällen-blir-skit/jag-dricker-för-mycket.

Tyvärr innebär en flytt att jag måste jobba ändå. Kanske ska man bespara sig lite tid och börja med knarket direkt? Hmm, undrar vilket som är billigast..

Annonser

Jag sitter och skriver drömlistor. En lista för mat, en för produkter. För jag får lön om en vecka – för första gången på över ett år. Och lönen kommer inte att suga trots att jag bara hann jobba två veckor förra månaden. Hela 6000 kommer jag få ut! YEAH! Värsta feta dealen för mig, andra skulle rynka på näsan och klaga högljutt. Men en lön på 6000 spänn är typ bra för att vara mig och arbetsliv. Jag började som tidningsutdelare, 2500 efter skatt var väl det vanliga. Vidare till snabbmatsindustrin, amen typ 6000 var väl medium – 13000 var då min största lön (efter skatt) och jag vart överlycklig.

Jaja, tillbaka till mina listor. Det är inga grejer som någon skulle höja på ögonbrynen för, men som är lyx för mig. Till exempel var det första jag skrev upp på matlistan var ost! Oh my god! Jag har typ aldrig köpt ost i hela mitt liv. Alltid har jag sett det som en dyr lyxprodukt, något jag faktiskt inte Behövde, men som är förbannat gott. Efter att alltid levat på minimum så kan jag inte gå ur det tänkandet heller. En annan sak jag skrivit upp är juice. Men då tänker jag inte på 1 liters förpackningar. nejnej, koncentrat, för det är ju billigare. När jag märkte den tanken så gick det vidare till, ah shit – tänk om jag skulle köpa Brämhults! Ja jävlar. Hade ju inte kunnat njuta av den för ångest över att göra av med pengar på en onödig njutning. Tänk vad jag kommer hata mig själv om de 30 spännen är vad som saknas till nästa hyra, nästa räkning.. Annan mat som är uppskriven: ägg, fil, müsli, flingor, falafel, pizza (ICA pizza – köpa från pizzeria finns inte), cola och typ näringspiller. Öööh, liksom egentligen är detta vanliga varor i folks kylskåp men detta blir första gången på ett år som jag köper dem! Mmm, jag kommer bli tjock. Höhö.

Grejen är att jag räknade ihop vad allt skulle kosta på min matlista. Det landade på strax under 600:- Det är lite! Men ens tanken på att ha sånt som näringskälla har inte ens funnits.

På min produktlista har jag inte kommit långt. Det är sånt jag heller inte tänkt på under flera års tid (eller typ aldrig) så den är mycket svårare. Jag kan bara få ihop akuta grejer som jobbskor, tandtråd, glasögon (mina e fett trasiga o fel styrka, men jag använder dem ändå), linser (de är över 9 månader för gamla o ena har en spricka vilket gör det mycket smärtsamt att använda) och hårfärg. Egentligen behöver jag säkerligen massa andra saker, men jag är så van att leva utan prylarna att det är svårt att komma på vilka det är.

Just nu lever jag på lånade pengar och bokstavligen varenda krona jag får tag på är lycka. Fick uppgift på jobbet att städa under hyllorna i butiken. Folk hade tappat pengar under! Yes! Två spänn blev mina fynd och jag irriterade mig starkt på en tia som låg för långt in för att kunna nås. Bästa dagen var när nån hederlig medborgare lämnade in 50lapp i kassan eftersom ”någon tappat den här på golvet”. De 50 kronorna will keep me going denna sista vecka innan lön.

tia

På gymnasiet var det vi som försökte vara som dom, vi hängde med dom, festade med dom, vi var ”vänner” med dom. Men det kom alltid till den där punkten när förfesterna blev obekväma och blickarna blev snea. För att vi alltid drack billigaste alkoholen som fanns; ofta fulvin (köpt i närmaste trappuppgång), HB eller femkommatvåan. Vi skämdes för att varenda gång gå ut i samma feststrass, medan dom ständigt hade nya outfits. Som tjej förnedrade vi oss inför killarna för att bli bjudna på klubb-inträdet och bjussade på alkohol, helst med en plan i bagaget för att sen slippa ligga med dom. Och så satte snubbarna självklart agendan för vilka som fick hänga med eller inte.

Vi fjäskade, använde hela vårt sociala förråd och betedde oss enligt deras mönster – allt för att passa in. Ändå fungerade vi inte i deras klick och mådde dåligt för att vi inte kunde bete oss, se ut som eller spendera pengar (= ha roligt) som dom, vi skämdes över detta – det var pinsamt.

Eller så gjorde vi skilsmässa från dom, överklasskidsen, och skapade oss egna ”gäng”. Vi var datanördarna. Vi var graffarna. Vi var punkarna. Vi var töntarna. Vi ställde oss utanför deras normer och socialt accepterade system. Troligtvis tyckte dom att det var skönt att slippa de obekväma situationerna när vi inte hade råd och dom ”tvingades” dumpa en ”vän” utanför innehaket. Bättre att vi håller oss på vår kant och domderas.

…..

En annan sak som slår mig gällande skoltiden är deras totala oförstående inför att alla inte har råd. Förvånande nog även lärarnas okänslighet inför oss utan större ekonomiska resurser. Klassresa i nian beslutas att gå till en dyr skidort, enbart 3 personer sätter sig emot – vi som vet att det blir kärvt som fan för vissa av oss att följa med. Självklart blir en kvar (hon är en av fyra syskon boendes i en för liten förortshyreslägenhet med dubbelarbetande ensamstående mamma) och dom fattar inte varför föräldrarna inte betalar – är de elaka?  Lärarna ignorerar eller tycker-synd-om, vilket bara gör det hela ännu mer obekvämt. Vi vill inte bli utpekade  som fattigobjektet. Vi andra knåpar ihop pengar från släkten, önskar oss resan i födelsedagspresent eller för-tidig julklapp.

Likväl hålls det en avslutningsmiddag/fest för 9an. Vi har varken kläder, pengar eller lust att umgås med dom, uppblåsta pretton. Varsitt sexpack folköl och delar en pizza blir det för oss – en fjärdedel av kostnaden (enbart inträdet) till deras arrangemang.

Gymnasiet och det närmar sig studenten. Dom i min skolklass har snackat om detta hela läsåret. Ett halvår i förväg har det beställts tid hos frisör, både inför balen och studentdagen. Dom har spenderat tid och hutlösa pengar på att åka till andra städer för att köpa balklänning och studentkläder. Därtill halsband, armband, ringar, örhängen, hårspännen, smink, slipsklämmor och ytterligare pengar till upplägg och sy in kläderna. Vidare kostar balen och dit ska man även anlända i fint åk. Plus dricka innan samt på plats (ofta på stans finaste hotell).

På studentdagen ska det åkas studentvagn och jävlar vad den ska pimpas! Ballonger, glitter, foton på alla, girlanger, PA-system, skivor, egen DJ, chaufför, bensin, sittplatser, regnskydd m.m m.m. Tillbehör är fin-alkohol och småkäk. Beräknas kosta 1500-200 per elev. Jag är den första att säga HELL NO! (ensam är jag även undantaget som inte ens pröjsat en studentmössa á 150:-) ”Men vill inte dina föräldrar betala? Studenten händer ju bara en gång i livet!” ”De kan inte” blir enkla korta svaret för att slippa vidare diskussion. Sure, visst, de kan lägga ut 3000:- för att jag ska kunna ta studenten så som seden bjuder. Men inte fan vill jag be föräldrarna om så mycket pengar till en sådan skitsak. Det är inte min hyra som saknas, det är inte slut på mat i min kyl. Punkt.

På studenten står jag där – malplacerad as fuck bland alla vita klänningar och kostymer – i en trasig jeanskjol, leopardlinne, utan studentmössa och mår kasst utav bara helvete. Mina skolkamrater har lagt ut runt 10 000:- på allt. Jag står med ett sexpack folköl som jag har snott.

Dom hoppar på studentvagnen, mår prima och har roligaste dagen. Min kväll slutar hos vänner, gråtandes över att allt är misär. Vad är det att fira att jag inte har fullständiga slutbetyg och att framtiden = skitjobb? Långt bort hörs studentvagnarnas musik och glada sånger. Jag tar en cigg, får en tröstande kram och går hem.


Sluta dröm om det ljuva livet,
vi kommer aldrig va med om det

Jag är så besviken på hur denna värld kan vara så satans fucked up. Att majoriteten måste sälja sina liv, att tiden inte tillhör dom själva. Att folk inte tillåts älska och leva med den de vill. Att människor måste ljuga, bedra, slå varandra för att överleva. Att det finns folk som aktivt arbetar för att behålla dessa faktum enbart för att det gynnar dem själva. Jag har gått från att vara förbannad på detta till att enbart vara ledsen.

Varför ska samhället vara så fel att vissa väljer att lämna det i förtid.