Matona


 

Skärmavbild 2016-02-03 kl. 17.41.39

Jag vill ha ytterligare en grym sommar. Hänga med vänner dagarna i ända. Hälsa på bäst-folket som bor i andra städer, softa i solen med öl och musik, vara kreativ, få nya bekantskaper och oväntade upplevelser.

Jag vill känna att mina vänner må bra. Bort med beroende, depressioner, lägg ner åtal, ge oss cash och revolution.

Jag vill ändra ytliga relationer till närmare vänner. Vi är värda mer kärlek, omvårdnad och respekt för varandra!

Jag vill lära känna nya vänner och kamrater. Få inspiration av alla fetgrymma folk som finns därute.

Jag vill ha många lyckade kamper. Splittrade arbetarkollektiv blir enade, stoppade nazisamlingar, hårda fackliga kamper, plats på gatorna, övertagna hus, avslut på BlondinBella och andra muppar som stör mitt liv, oväntade segrar och ökad aktivitet.

Jag vill se mitt boende i bättre skick. Ommålat, uppfräschat, hemtrevligt.

Jag vill fortsätta med röj och fest. Spontana fylleresor, vansinne i alkoholruset, dans och galna upptåg.

**********

Dagens låt: Kungers – Som det kunde va (lyssna) (text) (tanka)
hoppas de vänder åt rätt håll
för snart tappar ja all min tro

Året var mer än man kan tro..

Jag fick musik. Jag gick Atmosphere-spelningen. Guarantees upplevdes ståendes bland kamrater i vackert solsken med småregn. Jag fick Sham 69 med en fingalen punkfylla och roligt röj.

Jag fick andra städer och andra sammanhang. Två vändor i Malmö, två-tre till Visby, ett varv i Köpenhamn, samt Uppsala och Stockholm oräkneliga gånger.

Jag fick en grym sommar. Fri från plågan arbete, hade pengar, massor kul att göra, härligt väder, bra musik och underbara vänner.

Jag fick fest. Många roliga kvällar på klubbar med dans eller bara sitta ner och dricka öl i trevligt sällskap. Jag har ölat i bastu, grotta, sjön, hamnen, på klippor, gamla stationshus, jobbet, bakgårdar, parker, från brathak till crustlokaler med läkarstudenter, bögar, civ-snut (jag vet, USCH!), poppare, mainstream, punkisar, wannabes, huliganer, tuffa chicks och helt okända.

Jag fick äntligen respekt av folk vilkas åsikt jag bryr mig om.

Jag fick nya vänner. En arbetskamrat blev oväntat en permanent vän. Byggde upp nåt visst hopp om mänsklighetens godhet när några är så otroligt omtänksamma. Jag fick nya kamrater. Insåg hur jävla bra kamraterna i Gbg är jämfört med vissa andra städer.

Jag fick se segrar och kamper. Arbetsköpare kuvade under en beslutsam fackförening, nazigrupper totalförnedrade och upplösta av effektiv antifa-rörelse, en livlig ockupationsröresle, landsomfattande kampanjarbete för att försvara våra fackliga rättigheter, uppskattat sabotage av biljettrazzior och massor annat. En sak som märkts året igenom – som jag varit glad över att återse – är den starka solidariteten. Den kom tillbaka i ljuset 2008.

Jag fick sorg. Vi förlorade Andrés och vill här citera hans syster: Pallar inte låtsas att det känns bättre nu, för att det gått två månader. För det känns inte bättre, det känns värre. Det är inte mer okej att jag inte får se honom igen, ju mer tiden går. Även Erik försvann och lämnade ett hål i musiken. Kamrater mördas världen över och det kunde ju likaväl varit sverige.

Jag fick helveten och fick uppleva andras. Misshandlar, bråk,  provokationer, alla manliga övertramp: från fula ord till taffsanden till våldtäkt, självmordsförsök, slag på käften av vänner, överdrivna fyllor, okontrollerade knarkintag, rättegångar, mordbränder, vägglöss, djupa depressioner, skitsnack, lögner, problem med boende, familjebråk, social fobi, kontrollerande män, missbruk, häktningar, förstörda förhållanden, egoism, panikattacker och ångest.

2008. Det hände mycket. Och mera. Minns att jag inledde året med hopp om röj, fest, effektiv klasskamp och nya bekantskaper. Jag fick förmodligen det mesta, men det märks inte för allt hade sitt pris..

Dagens låt är tillägnad dom vi förlorat, till er som är kvar och för framtiden.

**********

Dagens låt: Elvis Presley – You’ll never walk alone (lyssna) (text)
When you walk through a storm hold your head up high
And don`t be afraid of the dark.
At the end of a storm is a golden sky
And the sweet silver song of a lark.
Walk on through the wind,
Walk on through the rain,
Tho` your dreams be tossed and blown.
Walk on, walk on with hope in your heart
And you`ll never walk alone,
You`ll never, ever walk alone.

Vad sa jag nyss? Inga fler underbara människor till graven. När du, men all din förtvivlan, var påväg ut genom balkongdörren för att hoppa slog mitt hjärta trippla slag. Tänk nästa gång när jag inte är där, när ingen är där. Tänk nästa gång då din vilja gör dig starkare än personen som håller dig tillbaka, när du lyckas slita dig loss. Tänk nästa gång när du snubblar över balkongräcket, när du slår i marken. Tänk nästa gång så kanske du lyckas släcka livet.

Fan, jag pallar inte. I efterhand vill jag bli outrage förbannad. Ställa mig och skrika i ditt ansikte:  fattar du inte vad du gör mot de som älskar dig om du begår självmord! Kan du tänka dig vilken outhärdlig smärta och sorg du kommer att orsaka! Sluta vara så satans egoistik! I ett hopp om att något ska nå igenom din mur, för tröstande ord litar du inte på längre. Inte alls. Men då skriker jag inte – bara kramar, för du kan knappt andas i all panikångest. Att få din kropp att ta upp syre utan hyperventilation och lugna ditt psyke får tiden att gå från natt till morgon till dag.

breakfast_1207839461_3685911

Shit vad rädd jag var..

Ta väl hand om er vänner och kamrater! Låt oss slippa förlora fler fina människor. Ni är alla så jävla mycket värda för mig, för omgivningen, för staden, för inspiration, för livet. Tack för allt ni bringat hittills – låt det för fan inte ta slut ännu!

kram-snobben

**********

Dagens låt: Navid Modiri – Snart dör Bob Dylan (lyssna) (text) (tanka album)
Vi bara dör ju så jävla mycket hela tiden
Vad hände med kampen då
jag vill se män med helskägg
som lyfter sina nyfödda mot en himmel som är blå
slår klackar i taket och kullersten
händerna i vädret skriker Fuck the system

Egentligen borde jag väl skriva något vettigt igen, men det känns så ointressant. Jag vill bara vara köra på depp och skriva om hur bajsbajsbajs allt är.

Jag testade att försöka inte tänka på herr Andrés och fejka tillbaka mitt gamla jag. Det gick ju crap. Första bästa förfest lyssnade på Grioa ”för att hedra hans minne”. Orkade inte med, bad dem byta musik, men talade för döva. Tack o lov hade jag öl som kunde klunkas snabbt snabbt snabbt och sen vart jag bedövad. Jippe eller vad?

Vidare  är jag innerligt trött på den feta bitchen jag är mot mig själv. Konstant självförstörelse. Kan inte fixa jobb, ta hand om min kropp, bry mig om mina vänner, sköta politiken, organisera känslorna, vara social m.m. Om man fejkar sitt självförtroende och självkänsla tillräckligt hårt så blir det så på riktigt, right? Nähä! Sicken myt man gick på. Det spelet fungerar tills man är tvungen att behöva förklara sig för andra varför man är så knäpp. Snacka om att rasa och sen dessutom vara så fucked upp i sina tankegångar att det blir omöjligt att göra sig förståelig.

Bajsbajsbajs avslutningsvis så har jag gått och skapat mig en folkfobi. Känns olustigt att åka kollektivtrafiken, jag vill inte riktigt prata med nån och helst inte ens lämna lägenheten. Vart fan är jag på väg?

Besvikelse följs av besvikelse så, varför inte bara hälla massa alkohol på.

**********

Dagens låt: Människor utan gränser – Arbetarklassjacka (lyssna) (tanka)
Dansar när dom sjunger
det är en galen värld
och du är en strulig unge

Jag börjar nog bli desperat och tankarna bildar fritt konspirationsteorier om hur Anticimex-saneraren är nazist och har därför inte alls sprutat ut något medel.

När man får sin lägenhet sanerad måste man sova i sängarna/sofforna för att vägglössen ska krypa fram och därmed gå döden tillmötes. Jag trodde allt att jag skulle slippa bli biten mera. Men icke. Så fort de får käka blod så förökar de sig dessutom snabbt, vilket vore katastrof då vi inte har psyke kvar att hantera mer av detta och kroppen har fan tagit endel stryk. I slutändan kan det också resultera i att man får slänga massvis med möbler och inte har vi fucking råd att skaffa allt nytt. Nej, vägglöss är ett borgligt påhitt! :/

Som tur är, mitt i all misär, så syns inte betten så mycket pga. av tidigare missfärgningar i min hud (massa blåmärken från kamrat-slagsmål). Men de kliar! Inte lika mycket som myggbett (tror jag, har numera för ohälsosamt blod för att myggor ska sno nåt av mig), men det är störande anyway. Jag funderar på om det vore en lösning att supa sig redlös varje kväll; krypen kommer bege sig fram då de känner värmen från min kropp, men väl där vill de inte suga nåt förgiftat blod. Påvägen nånstanns ska de dö av medlet i sängkläderna. Annars hoppas jag innerligt att de käkar mitt blod och dör av alkoholförgiftning. Die motherfuckers, die!

Idag ska jag lägga mina kläder jag ska ha med mig i helgen i frysen som en försiktighetsåtgärd så att jag inte tar med mig några lösshelveten till sthlm. Gaaah! Det kliar! Hoppas jag får sova i natt. Borde kanske svänga förbi systemet som en försiktighetsåtgärd… 😉

Nästa sida »